Eskju Divine imponerade mer än The Kid
THE KID och ESKJU DIVINEHondurasPublik: 70**
Förband var Eskju Divine från Norrköping som kickade igång med slamriga dissonanser och Ed Harcourt-inspirerat piano. Eskju Divine lyckades omedelbart med konststycket att få hela publikens uppmärksamhet med sin grandiosa pop, som låter enormt mycket trots att bandet bara har tre medlemmar. Liksom deras framträdande på Fest i Valen i februari gav denna konsert mersmak och jag funderar på hur lång tid det kommer att ta innan resten av landet får upp ögonen. För Norrköpingskostymen börjar kännas alltför trång i sömmarna.
Kvällens andra trio The Kid är aktuella med singeln ?Baton Rouge? och en platta väntas komma snart på etiketten DOT. För övrigt kan nämnas att de öppnar för Broder Daniel på vårens turné och att de är bokade för Hultsfred i sommar.
The Kid frontas av sångerskan Mary-Anne som låter lite som Björk, lite som Marit Bergman och lite som Henrik Berggren (!). Dessutom har man bas och gitarr på scen. Resten av den synthpoppiga ljudbilden produceras av en dator. Får tydliga vibbar av Joy Division eller New Order i 120 knyck, ibland låter det som The Knife. Efter en halvtrevande början med lite ljudnivåstrul kom publiken framkrypande ur hörnen, dansade lite och stampade takten. Men de flesta drog sig lite tillbaka efter ett tag och ägnade sig åt öldrickande eller konversation istället.
Å ena sidan kan jag gilla The Kid: s punkiga attityd med textrader som ?skit ska skit ha, åt helvete med allt? men det funkade inte särskilt bra på Honduras. Bandet verkade rätt oengagerade och imponerade inte särskilt.
De flesta band kan man knappast vänta på att få se live. Med The Kid är det tvärtom. Förhoppningsvis fungerar det bättre på skiva. Den som väntar får ju som bekant se.
Så jobbar vi med nyheter