Eriksson tänder på bovarna
Kjell Eriksson Mannen från bergen Ordfront
Kjell Eriksson som skriver, nu klar med sin tionde.
Foto:
En ny bok
Kjell Eriksson, trädgårdsmästaren från Uppsala har kommit ut med sin tionde roman.
Hans polishjälte Ann Lindell är förstås med i den här berättelsen också, men hon spelar en ganska undanskymd roll. Hon är inte ens någon hjälte i den här boken.
Den handlar förvisso om ond bråd död och knarkaffärer. Men det är brottslingarna som är intressantast, inte poliserna och inte mystiken kring brotten.
Trots det är det en spännande kriminalroman. Kjell Eriksson är bra på att berätta om sina romanfigurer så att de kliver ut ur boken. Man bryr sig om dem och vill att det ska gå bra för dem, såsom man känner för människor man känner väl och bryr sig om.
Den här gången får vi lite allmänbildning om Mexiko på köpet. Mycket av historien handlar om ett par mexikanska bröder som hamnar i Uppsala, av alla ställen (ty där verkar romanförfattaren själv till vardags).
Lite småroligt är det när en mexikan dimper ner i Sverige och vet ungefär lika lite om Uppsala som vi vet om Guadalajara.
Den ensamstående tonårsmamman Eva Wimans bekymmer får vi också ta del av. Kjell Eriksson ägnar sig gärna åt att teckna kvinnoporträtt och han gör det bra, så vitt jag kan bedöma det (som man).
Som antyddes i början så går det inte så bra för Ann Lindell och de andra poliserna i den här romanen.
Slutet är mycket annorlunda, mer än så ska icke avslöjas i denna anmälan.
Brott brukar ju inte löna sig. Frågan kvarstår om det möjligen finns undantag från den regeln. Det är upplagt för en ny roman så vi får veta.
Vi vill veta fortsättningen.
Hur går det för ensamma mamman Eva Wiman? Och Ann Lindell vill vi absolut veta mer om.
Sätt sig och skriv, Eriksson.
Du är verkligen bra på det.
Så jobbar vi med nyheter