Ensam i den mörka skogen
Marie DahlstrandMåleriGalleri Kronan
Det är sorgligt men också lite trösterikt, nog är det oss det handlar om, och man tycker sig gärna känna igen en del typer, eller sig själv. Alla är ensamma. lite klumpiga, även om de är fysiskt nära.
En gås, till exempel, med två huvuden - man behöver ju inte ta till sig alla schabloner, dualismen räcker.
Det är ingen söt värld, men speciell och attraktiv och med ett vemod som får en att tänka på Mumindalen, med mer dunkel, men säkert minst lika många möjligheter.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!