Marie Dahlstrand är gäst från Göteborg - jodå, hon har gått igenom Valands konsthögskola - på Galleri Kronan. Här blickar märkvärdiga varelser ner från väggarna. Somliga tvåhövdade, här är blå kaniner och djur som kallas drakar fast, ja, var det så man hade tänkt sig? Nej, man gör säkrast i att tänka om för att ha en chans att hänga med i Dahlstrands värld. Man vill gärna göra det och och det är inte heller svårt - målningarna är lockande med sina mjuka färger och egenartade landskap. Kanske är det skymningsbilder, inte dagsljus i alla fall, djurfigurerna står där, tillsammans men ensamma. Ofarliga, men kanske lite påverkade av den skumma skogen eller dolska strömmen.
Det är sorgligt men också lite trösterikt, nog är det oss det handlar om, och man tycker sig gärna känna igen en del typer, eller sig själv. Alla är ensamma. lite klumpiga, även om de är fysiskt nära.
En gås, till exempel, med två huvuden - man behöver ju inte ta till sig alla schabloner, dualismen räcker.
Det är ingen söt värld, men speciell och attraktiv och med ett vemod som får en att tänka på Mumindalen, med mer dunkel, men säkert minst lika många möjligheter.
