Enkel matematik och skaparvånda
Lätt, en tavla per dag blir 30 på en månad. Varför ångest? Vad skulle Munch med Skriet säga? FOTO: SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Många andra har inte riktigt samma avslappnade inställning. Folk går in i väggen, blir hysteriska eller tar till flaskan bara för det och det måste vara klart då och då.
Min vän konstnären hade allvarliga problem med en deadline häromveckan. Han hade kallat till möte på stamstället i stan. Efter att ha beställt in jordnötter och något läskande förklarade han vad som tyngde honom.
- Jag har en bra och en dålig nyhet, sa han.
- Börja med den bra, sa jag.
- Jag ska vara med på en konstutställning.
- Så bra! Och den dåliga nyheten.
- Den börjar första mars och jag måste ha klart 8-20 målningar tills dess.
- Vad är problemet, sa jag och kastade in en jordnöt i munnen. Det kan väl inte ta sån tid att måla en tavla. Måla en om dagen och du kommer ha mer material än vad de kan ta emot.
Konstnären delade inte riktigt min lättvindiga uppfattning utan såg lite ansträngd ut.
- Fasiken. Jag får ångest bara att sitta här. Jag måste jobba!
- Lyssna nu här. Sist du hade en deadline gick det hur bra som helst. Du sålde massa tavlor och var med i tidningen och allt. Deadline är vår vän. Ju kortare tid man har på sig desto bättre.
Jag menade vad jag sa. Själv kan jag inte arbeta utan att få en deadline. Jag lät uppföljaren till min bok ligga och samla damm ända tills förlaget sa "Hörrudu Soneryd. Nu får du nog ta och börja hamra på tangentbordet". Först då kunde jag börja jobba, eller rättare sagt, börja fundera på att jobba. Riktigt bra blir det först när man har löjligt lite tid på sig.
Slutdatumet för uppföljaren är 1 mars. Samma datum som konstnärens utställning. Det gav mig trumf på hand när jag försökte lugna min vän.
Han var dock inte så svårövertygad. Snart nog hade han beslutat sig för att ta kvällen ledig och diskutera motiv med mig. Jag gav några inte så goda råd.
Sist jag pratade med honom verkade han vara på gång, även om han bara gjort klart en tavla.
- Men jag har gjort grundarbetet till flera andra, sa han. Färg måste torka och allt vet du.
Han hade sänkt de vilda ideerna om att göra 20 tavlor innan månadens slut till lite mer realistiska åtta.
Mitt eget arbete med uppföljaren börjar så här i slutskedet att ta form. Jag skulle ljuga om jag sa att jag sitter hela nätterna och skriver. Mer sanningsenligt skulle vara att säga att jag sitter en tredjedel av kvällarna och funderar på att skriva.
Det känns lugnt ändå, även om februari är en något kort månad. Halva boken är redan klar och den andra halvan behöver nog inte mer än en tio dagar på sig att bli färdigskriven.
Till skillnad från Douglas Adams tycker jag inte om det svischande ljudet när en deadline passerar, men jag har den gärna flåsandes i nacken.
PS. En intressant företeelse när det gäller att arbeta mot deadline är "National Novel Writing Month" på webbadressen: www.nanowrimo.org. Deltagarna ska varje år, under november månad skriva en bok på minst 50.000 ord (ca 175 sidor). Som skaparna av sajten säger: Här är det kvantitet som gäller, inte kvalitet. DS
PPS. Douglas Adams är känd för bland "Liftarens Guide till Galaxen" DS
Så jobbar vi med nyheter