En varm och äkta kväll

Han inledde starkt med ?Kom genom eld? och publiken var med på noterna direkt. Därefter följde både gamla och nya låtar som ?Vår sista dag? och ?Vinternatt?.
I mellansnacket förklarar han personligt och äkta om vad texterna handlar om. Under låtarna rör han sig fritt över hela scenen, ibland tassande som en smygande tomte, ibland vilt som en tjurkalv på sitt första grönbete. Det råder inget tvivel om saken, den här mannen älskar sitt jobb.
? Min vardag går ut på att vakna, äta frukost, hämta gitarren och försöka skriva en låt. Upptäcka att en sträng har gått av, ta bilen, betala vägtull, köpa ny sträng, betala vägtull, komma hem och då kanske inspirationen har försvunnit, berättar han och fortsätter med en kampsång mot tristessen ?Kom dansa om du törs?. En riktigt pigg och glad låt som Norrköpingspubliken älskar.
Det är inte bara Patrik som trivs på scenen, de två körtjejerna och hela fyramannabandet gör ett strålande jobb, även om det är Patrik som är kvällens stjärna, skulle han inte lysa lika klart utan sina mycket kompetenta kollegor.
Kvällens största låt är 1985, som tydligen inte handlar om Bruce Springsteen, utan om Patriks mamma som gillar Bruce Springsteen. Hela publiken står upp och klappar takten, jublar och stampar med fötterna.
Därefter lämnar bandet och körtjejerna scenen, men någon har glömt en mikrofon på, ?dododododoooo? hörs ut i högtalarna, vilket leder till spontana skratt.
? Stäng av den där om du tänker gå på toa, skrattar Patrik, för nu ska vi prata allvar här.
Han berättar om en barndomsvän som har en mamma med alkoholproblem och hur hon gång på gång lovar att aldrig dricka mer. Ensam på scenen med sin akustiska gitarr framför han den starka ?Aldrig mer?.
Min personliga favorit under kvällen är ?Tillbaks till ruta ett?. Håret på mina höstlurviga ben reser sig och det gör även publikens händer som stillsamt som ett sädesfält vajar i takt till musiken. Därefter kommer ?Du får göra som du vill? och ?Hos dig är jag underbar? till en stående allsångspublik.
Som extranummer framförs duetten ?Innan klockan slår? som har ett helt annat sound än hans övriga låtar (låter lite i stil med Arvingarnas musik om jag får säga vad jag tycker) och ?Du tar mig hela vägen hem?. Men publiken vill ha mer och då framförs en outgiven låt som handlar om en resa till sommarstället i Äppelbo.
Så tog kvällen slut, alla drömmar under resans gång var inte lyckliga, men det är ändå med ett varmt hjärta jag vaknar upp när lyset tänds i lokalen.

En varm och äkta kväll

Det är inte ofta en artist känns så äkta som Patrik Isaksson gjorde i lördags på Flygeln. Kvällen var mjuk, nära och intim. Jag glömde vardagen för en stund och försvann in i en drömvärld.