n I lördags bjöd Nils-Åke Franke-Blom och Göran Sarring för femte året i rad till Musikalisk Salong på Hemgården.
Programmet spände över vitt skilda epoker och stilar men hölls samman genom att de olika pianoverken interfolierades med dikter och någon gång prosa som på något sätt anknöt till musiken.
Utan att det tyngde framställningen delade herrarna med sig av sina kunskaper på ett inspirerande och lättsamt sätt. Högläsning och deklamation är en bortglömd och utrotningshotad konst idag, men hur vilsamt är det inte att sluta ögonen och få lyssna till ordens musik!
Inledningen var nordisk med en sats ur en pianosonat av Edvard Grieg som flankerades av en härligt mustig Fröding. Sommarsol fortfarande utanför men en till stor del trogen och återkommande publik fyllde salongen nästan intill sista plats och det sorlades ivrigt i pausen med Afternoon tea och välsmakande hembakt. Vilken rikedom i ton och ord, och detta utspelade sig i en miljö som underlättade i fantasin en utflykt till gångna århundraden där musik i olika former inte fanns lätt tillgänglig på ett knapptrycks avstånd som idag. Pianot hade då en central roll, oändligt mycket har skrivits för piano och även symfonier spelades fyrhändigt.
Flygeln på Hemgården var kanske inte den bästa för konsertändamål men ägde ändå en vacker klang och det fungerade i salongsmiljön.
Den kvinnliga kompositören Paule Maurices Danse ur Mémoirs dun chat var en impressionistisk pärla med oväntade graciösa vändningar som följdes av TS Eliots välkända kattdikter. Avslutningsvis varm och nyansrik Schubert, i toner men också ordsatt i Scubertiana av Tomas Tranströmer.
Under hösten ges ytterligare två musikaliska salonger med möjlighet att berika sig till kropp och själ, vilket varmt kan rekommenderas.