Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En upptinad och aktiv Wallander

INNAN FROSTEN
***
Filmstaden

Kultur och Nöje2005-01-17 06:00
Kurt Wallander, kriminalkommissarie och arbetsnarkoman i Ystad, har blivit mindre deppig och mer handlingens man. Det beror dels på intrigen, som skildrar hans konflikt med sin dotter, nybliven polis, och hans jakt på kristetfundamentalistiska terrorister, dels på att Rolf Lassgård inte längre spelar rollen med sin långsamma, inåtvända tyngd. Krister Henrikssons Wallander är rask, hetsig, kvicktänkt.
Faderskärlek, yrkeskompetens och misslyckat privatliv driver honom till ilska och räddning av drunkningshotat spädbarn. Dessutom snarstucken och småspydig; ibland så smått en svensk Jack Nicholson.
Hans förhållande till sin försummade, hätska dotter saknar nyanser. Det blängs och grälas men blir aldrig mer än standarddramatik.
Förr hade svensk kriminalfilm något av det mänskliga djupet i engelska och franska deckare. Här har Kjell-Åke Andersson inga bra spelscener att regissera. Aktörerna putsar på de enkla dialogerna men kommer inte långt. Parallellhandlingen om osund närhet mellan far och dotter är rätt tänkt men ännu grövre utformad, och skurken en ointressant schablonfanatiker.
Kriminalmysteriet berättas i tekniskt drivna bilder inspirerade av dagens skräck- och raffelfilm. Det är djurplågeri, ritualmord, kidnappning, panik på bröllop och biljakt. Aldrig töntigt, aldrig intressant; ofta lyckat fotograferat. Olof Johnsons bilder har ett fint spel mellan öppna skånska landskap, slutna rum och lövskog med småruggigt ljusdunkel. Som i "Blair Witch Project".
Det är bättre vardagsvara för vänner av Wallander; men serieproduktionstänkandet bakom filmen märks starkt. Någon borde satsa resurser på en enda film som kunde matcha Widerbergs "Mannen på taket" (1976).
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!