En trygg Walters

Fördomar och okunnighet, mobbmentalitet och den mest slitna underklassen i England. Kring det rör sig Minette Walters gärna och återigen, nu i huvudsak i London. Hjälten är skolfröken fru Ranelagh som en gång bevittnade hur en av hennes grannar, en svart kvinna kallad Galna Annie, dog i rännstenen. Genom brev från den tiden och nutid och däremellan en jagberättelse, får vi följa hur författaren för en privat och synnerligen envis kamp för rättvisa, hela 20 år senare.
Det är en lika ordentligt genomarbetad historia som tidigare romaner, det är också samma klarsyn när det gäller den mänskliga naturen och ett visst engagemang för de svaga, här finns hela uppsättningen av trista förhållanden som skadar själen. Men också den riktigt onda människan, hon som är beräknande elak och en sådan är ju rätt trist i litteraturen. Berättelsen tragglar på, det är lite stilla trots att vår hjälte sätter fart på de flesta inblandade och sätter åt missdådare.
Man vet att hon ska lyckas, man vet att hon utsatts för hemska saker av mobbande grannar, man vet att hennes man är en svikare, en polisinspektör ett rasistiskt svin, men fru Ranelagh är kolossalt rättrådig och modig, där finns ingen tvekan. Som hos många andra s.k. deckardrottningar och -kungar är romanbygget, själva skelettet, stereotypt, trots att personer och miljö växlar. Man vet vad man får och ibland kan det ju besynnerligt nog ändå vara en Walters man vill ha. Även om man ångrar sig efteråt.

En trygg Walters

MINETTE WALTERSOrmars skepnadAlbert Bonniers

MINETTE WALTERS
Ormars skepnad
Albert Bonniers