En tjock och en smal på Liljevalchs
Den ene en vällusting som gjorde voluminösa kvinnor, den andre en introvert som reducerade. På Liljevalchs konsthall möts svensken Bror Hjort och europén Alberto Giacometti.
Gula baddräkten. Av Bror Hjort 1941. Foton från Liljevalchs
Foto:
Men schablonbilden försvinner snart, och även om utställningen verkligen framhäver olikheterna finns ändå beröringspunkter, på flera plan. De två konstnärerna till och med kände varandra. På 20-talet studerade de tillsammans på Académie de la Grande Chaumière i Montparnasse, i Paris.
Rodins ande
Auguste Rodins ande svävade över deras huvuden, deras lärare var en lärljunge till just Rodin, framhåller utställningskomissarie Mårten Castenfors. Både Hjort och Giacometti tog in både kubismen och konstvärldens intresse för Afrika.
Redan under skoltiden var Bror Hjort skulptör även om han samtidigt både tecknade och målade. Liljevalchs visar hans porträtt av den vackre Giacometti men också ett självporträtt av svensken, i masfrisyr om än mondän med sitt vinglas, yvigt gestikulerande.
Men Bror Hjort åker tillbaka till Sverige. Han har fått fru och barn och ville inte längre vara ekonomiskt beroende av sin far. Medan Giacometti rör sig mellan sitt hem, sin ateljé och sin bar i Paris vänder sig Bror Hjort i stället utåt på ett helt annat sätt. Han söker offentliga utsmyckningsuppdrag och blir så småningom även professor på Konstakademien.
Kvinnan objekt
Ofta gör han kvinnan till ett objekt, på en oljemålning målar han sig själv som ett lejon i bur med en prydlig ung dam utom räckhåll för annat än blicken.
- Det är lite gubbigt, men det finns en värme och en kärvhet också. Man kan inte bli sur på honom, det var en annan tid och en annan generation. Han är kärt gubbig, säger konsthallschefen Bo Nilsson.
Alberto Giacometti däremot vänder sig inåt. I verk efter verk skildrar han den utsatta människan, förmodligen även påverkad av vänner som Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir och Jean Genet
Ett enda verk
- Han reducerar och reducerar för att hitta det individuella, det som är typiskt för honom själv, men också för alla andra. Egentligen skulle man kunna säga att han till slut gör ett enda verk, han försöker greppa människan och hennes inre, säger Mårten Castenfors.
Så jobbar vi med nyheter