Och därför är Tre störande oproblematiserat. Det är för det mesta endast en sexorgie. Så Tykwer har levt nästan 50 år med monogami och relationer och tröttnat...därför gör han en film om friheten i att inte vara sexuellt begränsad (förmodar jag).
Eller som hans karaktär Adam (den som båda faller för) säger "den deterministiska tolkningen av biologin", bög eller inte, det spelar ingen roll.
Adam förresten, är den största manshoran någonsin skådat på film. Varje ledig, och arbetande, stund ägnas åt sex och sexualitet. Det går inte att i filmen känna den kärlek paret har för honom, det mesta verkar handla om sex.
Nu är Tykwer så pass skicklig som filmregissör att Tre ändå är stundtals underhållande. Hanna till exempel är så roligt pretentiös att det ger upphov till mycket skratt. Filmens intro är också intressant ur ett filosofiskt perspektiv.
Men det är en svag story. Det är exempelvis väldigt lite känslor i en film som befattar sig med ämnen som cancer, döden, avdomnad kärlek och barnlängtan.