Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En sportdåres försvarstal

Foto:

Kultur och Nöje2003-05-09 00:00
STAFFAN BRUNDIN
Ni såg väl Sveriges otroliga match mot Finland i ishockey-VM i onsdags kväll. Att Tre Kronor vann matchen var ju i sig inte på något sätt en skräll. Men med tanke de vände underläge med 1?5 mot hemmanationen Finland till seger 6?5 är ju nästa otroligt. Många gånger frågar jag mig själv och kanske inte minst min omgivning hur jag kan vara så engagerad i sportens värld. Att få uppleva en sådan vändning, redan en klassiker, är en del av förklaringen.
Lite av tjusningen med sport är skrällarna, när det oväntade verkligen inträffar. Nu var det ju inte första gången Sverige hämtade upp underläge mot Finland i hockey-VM. 1986 satt jag, tio år gammal, framför dumburken och såg Anders ?Masken? Carlsson göra två snabba mål mot Finland till 4?4. Några år senare upprepade Mats Sundin samma bravad. Men onsdagens upphämtning var bland det ruggigaste jag skådat.

Under de år jag varit sportintresserad (var går gränsen för sjukligt beteende?) har man ju upplevt några riktiga höjdare som man förmodligen aldrig kommer att glömma. Två som jag direkt kommer att tänka på är straffdramatiken i OS i Lillehammer. Peter Forsbergs makalösa straff i ett avgörande skede och Tommy Salos tokräddning. Även straffdramatiken mot Rumänien i fotbolls-VM 1994 var ju en nagelbitare. Så grymt välregisserat att man nästan kände obehag att behöva titta på.

En rolig detalj är att när Sveriges landslag spelar viktiga matcher engageras även de som normalt inte är intresserade. Vem har glömt fotbollsfebern som nästan lamslog hela Sverige sommaren 1994. Folk som knappt hade sett en fotbollsmatch blev plötsligt intresserade och känslomässigt involverade.
Att sitta vid TV-rutan med några vänner, skrika, tjoa, svära och jubla kan för den invigde vara höjden av lycka. Har man i åtanke att man då och då kan få vara med om de här stora nästan magiska ögonblicken, känner man att det är värt att stå ut med alla skitmatcher där emellan. Det känns än viktigare med dessa godbitar nu när dopning svärtat ner sportvärlden.

Måste erkänna att jag faktiskt kände mig lurad och besviken när det härom veckan uppdagades att till och med Carl Lewis använt sig av tvivelaktiga preparat för att nå framgång. Det kanske låter larvigt att ens bry sig om det, men när jag var yngre var han en stor idol för mig.
Men i kväll är de semifinal mot Slovakien i hockey-VM. Självklart bänkar man sig vid tv-n, det kan ju bli en klassiker.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!