En sorts rapport från Tensta

Ahmed från Somalia skickades till Nordmaling, där två socialarbetare stod och hälsade honom välkommen. Han anvisades en lägenhet nära centrum, sattes på skolbänken och fick ett bankkonto med 20 400 kronor att börja sitt nya liv med.
Abdi kom också från Somalia. Där hade klanledare blivit krigsherrar. Varje familj fruktade att mannen skulle dödas, kvinnorna våldtas och barnen dö av hunger eller sjukdom. Det är inte svårt att förstå varför han ville fly.
I Sverige gick det till en början bra. Han fick jobb som städare och kunde ta hit familjen. Han tyckte att han sett en bit av helvetet, nu hade han fått ett uppdrag i paradiset med att svabba, torka och damma. Hans barn ville bli tolkar och advokater och inte städa som han.
Så blir han arbetslös. Sin hustru älskar han inte längre. Hon vill inte gå till läkare med barnen när de blir sjuka utan i stället bota dem med hemgjord medicin och hokuspokus.
Dagarna tillbringar Abdi hos arbetsförmedlingen eller på konditori Afrodite i Tensta centrum tillsammans med andra somalier. Hans meritförteckning vill ingen längre se.

Sundelin visar oss invandrarsamhället inifrån. Han ställer ibland den fråga som svenska journalister i regel undviker: Varför kom du just till Sverige? Och får svaret: Sverige bra.
En turk på hembesök berättar om detta fantastiska land långt borta: Där behöver man inte nöja sig med en tjej, det finns många tjejer, olika tjejer, snygga tjejer för en man som vet att ta för sig.
För kvinnorna i Tensta är det inte alltid lika trevligt. När Tuncay lämnar hemmet knyter hon en sjalett om huvudet så att ingen hårslinga tittar fram och går sen med ansiktet vänt mot marken utan att möta någon med blicken.
En kvinna som arbetar måste lämna sitt lönekuvert oöppnat till svärfadern. Hennes man stöder henne inte, för en turkisk man säger inte emot sin far.
En somalisk kvinna kan vara skild på svenska men inte på somaliska, för då ska mannen inför vittnen tre gånger säga "Jag vill inte ha Sarah". Gör han inte det är hon inte skild.
I Tensta bor knappt 17 000 människor. Var fjärde uppbär socialbidrag. Var femte elev saknar slutbetyg i svenska, engelska och matte. Arbetslösheten ökar.
De som har jobb åker varje morgon med buss och tunnelbana bort från Tensta. Lite senare kommer chefer, rektorer, lärare, socialarbetare och sjuksköterskor åkande från andra hållet för att jobba i Tensta och sen åka därifrån igen på kvällen.
Det tycks finnas gott om pengar i Tensta. Några har bilar som BMW, Mercedes och Audi. Företag har svart arbetskraft och det finns affärer med två kassor, en svart och en vit.
Bland ungdomarna finns värstingar som kan berätta om den hårdhet som krävs för att växa upp i området. De vet att rattlåset på en Ford är lätt att få upp. Volvo är lite svårare. En 13-årig "halvgrek" erbjöd kompisarna att få knulla hans syster. Så skulle aldrig en muslim göra. De flesta vägrar äta gris men struntar i alltför rigorösa påbud som att en kyckling ska slaktas enligt halal, alltså med halsen vänd mot Mecka och tömd på allt blod.

Det här är en lättläst och delvis rolig bok med elevuppsatser och dialoger från socialkontor och arbetsförmedlingar. Kulturer möts i SFI, Svenska för invandrare - araber, afrikaner, turkar, kurder, indier. Alla får de lära sig något om vad som gör Sverige till världens bästa land: Här betalar alla som arbetar skatt och en del av pengarna går till människor som inte kan försörja sig själva.
När Abdi ansöker om bussförarutbildning får han svaret: "Ni bedöms pga av bristande kunskaper i svenska språket ej kunna tillgodogöra Dig utbildningen". Författaren tycker att den meningen skulle kunna användas som övningsuppgift i Svenska för invandrare.

Information till våra läsare

En sorts rapport från Tensta