En smekning från döden
norway. today av Igor Bauersimas Regi: Måns Lagerlöf Scen & kostym: Magnus Möllerstedt I rollerna: Karin Huldt och Henrik Johansson
Karin Huldt och Henrik Johansson som snart ska hoppa, för gott. Men en hälsning till de som blir kvar ska göras, med videokamera. FOTO: DAN FORSBERG
Foto:
Julie och August vet precis vad dom vill - nu får det vara nog. Åtminstone vet Julie. August har läst filosoferna och är nog mera med på ett teoretiskt plan, tillsammans med den här flickan han mött på chatten.
Så visst är det på allvar, på riktigt. Han är nitton, hon säkert lite yngre. De har drabbats av insikten att livet är omöjligt, så som världen ser ut, hur kan det då vara möjligt att leva i den? Allt är ju bara skit, eller, som Julie säger, fejk. Alla människor fejkar, bär masker och bakom det finns ingenting. Men så finns det äkta fejk också ...
Julie vet att det finns ett val. Och döden är en frestande tanke, så ren och definitiv.
Hon vill inte vara med längre, men vill inte hoppa själv - för det är hoppa det handlar om, från en klippavsats i nordnorge - utan tillsammans med någon. Och August är den som verkar stämma med hennes krav.
Det är Julie som är drivande. Hon är ett imperativ, stensäker på vad hon vill, inte minst hur formerna för avskedet ska vara. Och det är nog Karin Huldt som gör att den här historien inte blir någon sorts ungdomsuppror att bara skratta åt, även om det visst bjuds tillfällen till skratt här också.
Men Karins Julie har mycket noga tänkt igenom situationen, hennes resonemang handlar om existensen, om varats olidlighet, man kan till och med avundas hennes glöd. Hon har krav på sig själv och också på den stackars August. Henrik Johansson hör mer till avdelningen vilja men inte kunna. Men viljan får honom i alla fall till den där klippavsatsen och som de båda är ungdomar i vår tid har de rätt och bra utrustning för en sådan utflykt. Lätt tält, öl och mackor. Till och med videokameran som ska vara för En sista hälsning.
Så uppstår tycke mellan de båda och på något vis tar då själva livet och den äkta lusten över viljan.
Det är så hoppingivande och charmfullt, det starka utspelet är alldeles övertygande, från båda håll. Det absurda ligger strax under ytan och sticker upp i texten. Scenografin är överraskande och spännande i sitt lilla format, den lyckas ge intryck av ett svindlande skönt landskap och varieras på ett listigt vis.
Så jobbar vi med nyheter