En skön(?) samling
CHRISTER NILSSON Sjuka statsmän och vad de ställt till med Carlssons
Mao, Hitler, Kennedy, Churchill och Stalin - några av de makthavare som hade alla skäl att bli galna, den ena sjukare än den andra nämligen. Foto: Pressens bild
Foto:
En ny bok
Det finns en grupp där sjukdomar, paranoia, depressioner, drog- och alkoholproblem är vanligare än hos andra, säger Christer Nilsson, och det är bland världens mäktigaste politiker.
Här får vi möta några av dem, en kvinna och elva trasiga makthavare. Kvinnan är drottning Kristina som bara råkade ut för malaria, överansträngning, ständig huvudvärk, diabetes, magsår och rosfeber. Manliga makthavare har ofta haft större problem. Deras läkare kunde ibland inte ge dem den vård de behövde eftersom det måste döljas att de var sjuka.
Churchills stroke med förlamning av vänster kroppshalva hölls hemlig liksom Roosevelts polio med totalförlamning från midjan till tårna. Den iranske shahens cancer hölls hemlig.
De flesta av bokens makthavare tycks ha haft problem redan som barn. Winston Churchill var ett oönskat barn. John F Kennedy hade kärlekslösa föräldrar. Mao hade bråk med fadern. Stalin piskades dagligen upp av sin far. Filippinernas Ferdinand Marcos pryglades av fadern med läderbälte.
Inte konstigt att de fick psykiska defekter. Hos de flesta blev det storhetsvansinne.
Hitler våndades över att han kunde vara besmittad med judiskt blod. Han led av epilepsi och drogmissbruk. När han anföll Sovjet 1941 var han omtöcknad av mediciner.
Stalin föddes med sammanväxta tår och fick som barn ansiktet ärrat av smittkoppor. Han blev skadad av benröta med förkrympt vänsterarm och stel armbåge. Så småningom fick han störning i hjärnans blodcirkulation med smärre slaganfall. Hans ruttna och gulnade tänder ersattes med löständer. Hans misstänksamhet utvecklades de sista åren till sjuklig paranoia.
Girighet och grymhet tycks närmast vara normalt hos politiska makthavare. Ferdinand Marcos beskrivs som planetens i särklass värste tjuv och bedragare. Stal hundratals miljoner dollar från sitt folk och lät tortera sina motståndare. Som andra diktatorer stöddes han av USA och fick sina torterare utbildade av CIA.
På läsaren gör hundratusentals döda mindre intryck än enstaka drabbade. Själv berörs jag mest illa av tortyroffret som tvingades äta upp sina egna öron.
John F Kennedy var född med dålig rygg. De bestående symbolerna för denne president som ville utstråla ungdom och styrka var gungstolen och kryckorna. När invasionen på Kuba misslyckades 1961 fick han akut diarré och urinvägsinfektion. På hösten var han groggy av smärtstillande medel. Han hade en rad sjukdomar som noga hemlighölls för folket.
Alkoholism tycks vara en vanlig åkomma hos makthavare. Churchill bälgade i sig mängder av champagne, konjak och whisky. Medan Stalin spädde ut spriten åt sig själv och lät gästerna supa sig fulla.
Makthavarnas sexualliv har också väckt författarens intresse. Kennedy hade prostatabesvär som hölls i schack med manligt könshormon, testosteron, som gjorde honom till en neurotisk kvinnojägare. Hustrun Jackie slösade bort mer än hans årslön på lyx, medan han själv ägnade sig åt Marilyn Monroe, Jayne Mansfield och andra damer.
Hitler tog också stora doser testosteron som fick kvinnorna i hans omgivning att fly undan hans närmanden.
Om ordförande Mao vet man att han tyckte om att simma. Nu får vi också veta att han var förtjust i att dansa och ordnade hemliga nattliga dansfester. Ibland hade han tre eller fyra unga flickor med sig i sängen. Det blev med tiden "många hundra eller tusen kvinnor" som av Mao smittades med herpes och klamydia och sedan giftes bort med utvalda bondpojkar.
Napoleon får vi en ny bild av - liggande på golvet, svärande och jämrande sig över klåda, ont i magen, opålitlig urinblåsa, blodiga hemorrojder, karies, bronkit, kolik och dysenteri. Och så får vi veta att han inför ett fältslag brukade onanera för att lätta på spänningen och oron.
En ovanlig och intressant historiebok, onekligen.
Så jobbar vi med nyheter