Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En resa tillbaka i tiden

Åsa Hanell

Åsa Hanell

Foto:

Kultur och Nöje2003-11-21 06:00
<B>Åsa Hanell
En tv-producent, en statsvetare, en lärare, en granskare av svenska företags verksamheter i U-länder, en journalist, en snart världsberömd musiker och två skådespelare - alla trodde de en gång i tiden för inte allt så länge sedan att de mer eller mindre kunde förändra världen. Nu sitter de där runt middagsbordet efter en avslutad höstmiddag med smaken av parmaskinka i mungipan och dricker ännu ett glas italienskt rödvin. Ett kärvt vin - så där kärvt som livet tedde sig redan innan huslån och avbetalningar på bilar, när det var kärvt på riktigt - när höjden av lyx var ketchup till makaronerna. Innan almanackorna fylldes av föräldramöten, fotbollscuper, tider i tvättstugan, tidiga mornar om och om och om igen. När livet var mer än ett ekorrhjul. På den tiden man trodde att det var enkelt att välja att stå utanför samhället, att bara vägra vara en del av en hamster som springer varv efter varv efter varv utan att komma någonstans.
Det finns nog i alla en slags längtan tillbaka till den tid då det mesta kunde skyllas på ungdomligt oförstånd - till friheten, till odödligheten och självklarheten att världen kunde förändras av vad man själv gjorde eller lät bli. Det tar faktiskt inte så värst lång tid innan middagsgästerna grävt upp lite ungdom ur sina rödvinstyngda själar och letar rätt på gitarrerna - först den vanliga å sen den tolvsträngade (hade vi varit riktigt odödliga hade vi plockat fram elgitarrerna också) och i bästa så ska det låta stil sjunger sig igenom Cornelis, Sundström och Ebba Grön för att avsluta med lite Vysotski. Mot slutet får jag en känsla av att vi är på väg att förändra nånting, om inte världen så oss själva.
För det är såna här vi egentligen vill vara hela tiden. Som en kniv på etablissemangets strupe. Med vassa ord omsatta i verklighet. Det var så vi en gång i tiden tänkt att vi skulle bli. För vi skulle ju inte bli som de andra. De med villa, volvo och vovve. Vi skulle aldrig bli bekväma, vi skulle skänka bort stora delar av våra löner till de som bättre behövde dem. Vi skulle inte bli några allsångssjungande töntar, aldrig spela bingolotto, aldrig göra oss ekonomiskt beroende, aldrig svika våra ideal. Men ju fler år som går desto mindre rock'nroll. Nu ska man vara så förbannat ansvarsfull och stå för sina handlingar - ingenting kan längre bortförklaras av ungdomligt oförstånd. Ibland är det bara så jävla tråkigt att vara vuxen.
I lördags natt förändrade jag en liten bit av världen - mig själv. Och lovade att bli bättre på att stå upp för mina ideal. Men det finns ingenting som känns så enkelt som efter ett par glas vin och ingenting som känns så svårt som dagen efter.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje