En obekväm konstnär
- Det händer för lite. Både när det gäller medlemmarna i KiFiN och och när det gäller de konstnärliga uttrycken utanför ateljéerna, säger Michael Wernmarker som på årsmötet i slutet av februari kommer att väljas till ny ordförande i KiFiN.
Stocksamling, linouliumplattorna kan användas om och om igen.
Foto: Sandberg Niclas
Grafik i Väst är en ideell förening med drygt 200 konstnärer från hela Sverige och Norden, som i 15 år drivit galleri och grafikbank i Göteborg, ett sammanhang som Michael tycker saknas i Norrköping.- Vi borde göra mer, ge performances, göra installationer på stan och synas mer i offentliga sammanhang, säger Michael och tillstår att det kan bero på att konstnärerna i KiFiN är en aning bekväma.- Jag vill röra om lite, det händer inte så mycket i stan, säger Michael som dock inte riktigt kan precisera hur omrörandet ska gå till.Gammal bokpress
Han menar att han från början gick med i KiFiN för konstnärsgemenskapen, nu vet han inte riktigt varför föreningen finns eller vad medlemmarna vill.Det måste ju handla om mer än att bara ha möjlighet att få tillgång till ateljéer via KiFiN, säger han.Själv har han en liten, liten ateljé i KiFiN-huset, samma hus som rymmer Galleri Kronan. Högt upp är han inne på sista tryckningen av en grafisk upplaga på 50 ark.- Men jag trycker bara 25 till att börja med.Han använder sig av en gammal bokpress som tidigare varit museeföremål. 22 stockar, de kallas så plattorna där linoleumsnitten fästs, 22 färger. Varje snitt i linoleumet har han skurit spegelvänt för att bilden ska bli tryckt åt rätt håll. Sakta men säkert växer den tryckta bilden fram och stämmer väl överens med sin gouachemålade förlaga. Två veckor har det tagit att trycka de 22 färgerna - 25 gånger.1950-talet
Fram träder ett motiv som genast för tankarna till 50-talet och pinuppornas storhetstid.
I de tidigare trycken visar Michael kvinnor i mer eller mindre nakna tillstånd. Inbjudande - med hundar som betraktare - ofta kopplade. I det senaste trycket är hunden i soffan utbytt mot en man och hundarna förpassade till inramade porträtt. Färgerna för också de tankarna till 50-talet. I ateljén står även några svartvita linoleumtryck, som kontraster till det skenbart lyckligare 50-talet.Bilderna handlar alla om mannen, kvinnan, manligt, kvinnligt och är ständigt ett ställningstagande. Bilder pågår ständigt i hans huvud, även under det halvår han jobbar som murare.Inkomstkälla
Murandet är en trygghet, en inkomstkälla som ger honom konstnärlig frihet under resten av året, men också en konstnärlig respit, även om konstnärskapet också allt mer handlar om tidsbegränsad produktion.- Vindrickande konstnärer och sena kvällar finns inte längre. Nu är det 8-17 måndag till fredag som gäller. Det går inte att vänta på inspirationen - det går bara att arbeta, säger Michael Wernmarker.
Så jobbar vi med nyheter