En ny värld

Plötsligt hade allt det värsta hänt. Skyskrapan brinner, den gamla långfilmen som mest syntes tröttsam och bråkig, överträffades av verkligheten.
"Ett tvåmotorigt flygplan har krockat med World Trade Center" gjorde att vi lystrade. Så hände allt slag i slag och bollen rullade och fasan växte.
Det är nu måndag. Jag har semester och skriver på min spalt på torsdagen. (i förra veckan) Kanske har saker hänt som kastar någon förklaring över händelserna, kanske har någon vågat säga att det var vi.
Det är egentligen skit samma.
Vanliga människor, som du och jag och japaner och skolungarna som gör studiebesök och turister som kollar sevärdheter och kontorsfolk och muslimer och pastorer och städare och börsmäklare - alla som kunde finnas i de utsatta byggnaderna gjordes de till fiender och offer för ett hat som en del får i sig med bröstmjölken.
Och de är män. De får lära sig att de ska offra sig, att de ska dö hjältedödar och att hämnden är meningen med deras liv.

Så står politiker upp och säger att "vi kan inte tolerera terrorism". Den ska utrotas, säger dom, med alla medel.
Vilka medel, vågar någon fråga.
Det är något vi får diskutera, svarar den politiker som anser sig slipad.

Det är sådant som tillsammans med de förfärliga bilderna från New York gör att det känns tungt och ont i bröstet. Det finns ju inget annat sätt än att att en stor del av mänskligheten anställs för att kontrollera den andra halvan och dessutom måste någon kontrollera att kontrollanterna inte kan köpas. Ett samhälle där man låser och bommar igen och där rädslan och misstänksamheten ökar, där medmänniskor i första hand är motmänniskor.

Men förövarna gör sig till gudar och lyckas sprida skräcken vidare. Hur förklarar man för dem som mist sina föräldrar att terroristerna tycker så illa om Amerika? Hur, förresten, förklarar man för vänsterfanatiker - i Sverige och överallt - att USAs klandervärda aktiviteter aldrig för blandas ihop med eller ursäkta mord på tiotusentals civila människor.
Å andra sidan finns övertoner som låter som att USA är frihetens stamort på jorden och när dom bombade och förödde främmande länders territorium så var det för den goda sakens skull. Eller att krigssituationen gjorde alla jämförelser orättvisa.
Det går inte att försvara handlingarna från något håll, däremot är mördandet det sönderslitande tragiskt nu som då. För hela mänskligheten.

Det som är obarmhärtigt tydligt är att hatet har fått fira triumfer. Och världen är åter ny, det blir en annan värld vi får lämna över till barn och barnbarn. Hur ska dom klara det? Hur ska någon kunna leva med allt detta hot?

Nu har jag alltså flugit. Semesterveckan bör pågå nu när det är måndag, om det inte händer något. Nu, innan, vet jag att jag kommer att betraktas som misstänkt, för det finns folk som kommer att betrakta alla resenärer som presumtiva terrorister. Det ingår i jobbet, nu som förr, men nu med skärpt uppmärksamhet. Jag kan ju tycka att det är bra att andra kollas. Men ändå.