Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En ny sida av Jenny

Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /

Kultur och Nöje2009-02-25 03:00
Vad ska man säga? Jenny Wilson är onekligen en cool katt, som på sin andra soloskiva ger sig på en helt annan genre än den indiepop vi normalt förknippar henne med. Första singeln "The wooden chair" ger en god fingervisning om hur resten av plattan låter: r’n’b-ig och soulig.Wilson lyckas med konststycket att låta som ingen annan, hennes säregna röst i kontrast till de svarta rytmerna känns som något helt nytt. Ett par låtar påminner om stjärngruppen Destiny’s Child, fast i en svensk version då.Och det är just häri som svagheterna ligger. Så länge First Floor Power-sångerskan håller sig trogen den amerikanska r’n’b-sången funkar det ypperligt, men när hon låter sin röst sväva ut i struttiga falsetter som i öppningsspåret "The path" kan jag inte låta bli att tycka att det blir lite för mycket. Den teatraliska Jenny Wilson vill jag vara utan den här gången."Hardships!" är absolut inget stolpskott, det är en samling sjysta låtar inbäddade i en snygg, avskalad produktion. Men med Wilsons musikaliska färdigheter kunde den ha blivit ännu bättre.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!