Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En ny film

FILM  Det vita bandet Bio Harlekinen Regi: Michael Haneke I rollerna: Christian Friedel, Ulrich Tukur, Leonie Benesch, Burghart Klaussner, Susanne Lothar, Michael Kranz, Sebastian Hülk, Josef Bierbichler m fl. Betyg: 

Foto: Folkets Bio

Kultur och Nöje2009-12-21 03:00
Det är omöjligt att beskylla Michael Haneke för att upprepa sig. Med filmer som "Pianisten", "Dolt hot" och nu "Det vita bandet" har han visat att han kan utforska många olika världar. En röd tråd finns dock i filmerna och det är något spännande och hemskt som puttrar under ytan. I "Det vita bandet", liksom "Dolt hot", uppdagas brott men Haneke berättar inte hela historien. Som tittare tror du att lösningen kommer men regissören föredrar att hålla oss i mörkret.Vad "Det vita bandet" handlar om varierar beroende på den personliga tolkningen. Klart är det ialla fall att det handlar om förlusten av oskuld. Kort innan det första världskriget bryter ut, får vi följa en serie oförklarliga brott i en tysk by. En by som på många sätt förefaller vara en idyll. Alla känner alla, människor hjälper varandra, vetefälten glänser ofördärvat i solen i sin praktfullhet.Men redan i början lägger Haneke en ton som viskar att allt inte är det som det verkar på ytan.Det visar sig att det finns mörker i byn och de som främst styr den är de mäktigaste männen. Barnen är de största offren, men de är inte tysta martyrer. Kanske handlar "Det vita bandet" om hur vuxna grymt och obetänksamt fläckar sina barn.Det är en stillsam och vacker film. Fotografin är bländande och att filma i svartvitt ökar den autentiskt historiska känslan. Haneke är som vanligt väldigt bra på en berättelses dramaturgi. I den här historien fungerar det ypperligt att ha en berättare, som dessutom börjar filmen med att tala om att oförståeliga saker har ägt rum.Under tiden som man ser "Det vita bandet" kan den kännas lite lång, men efteråt upplevs längden befogad.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!