En ny bok: Vilt, vådligt, vackert i västern

Hon överraskar i historierna om de här människorna, plötsligt gör hon lappkast, när man förväntar sig att situationen bara kan lösas med våld, finner hon en annan utväg. Eller gör våldet till en del av händelsen och något märkligt acceptabelt. Säkert är det farligt, men nu är det som det är, det är utsnitt ur livet, från den glesbefolkade gränslösa slätten i skuggan av Rocky Mountains.
Det finns viltvårdare där också, med sina egna skäl att sätta dit eller tiga. Det finns kvinnor som är starka som trailer som Amanda som jobbar på Pee Wee´s bar som inte har mycket här i världen men det som finns slåss hon för med sitt liv och med stor uppfinningsrikedom. Det är olika noveller som bara ibland låter olika liv korsas. Det sker mest genom att en del av invånarna dyker upp igen. Som den där viltvårdaren. Eller Amanda. Paret från New York klarar bara flytten till vildmarken till hälften. Hon ger upp inför det hon uppfattar som utfrysning. Han hittar nyckeln och stannar. Våra sympatier hamnar hos honom.
Kärlek slits, våldet är aldrig långt borta, döden är som överallt.
Den här miljön verkar vara en del av Proulx, därför hittar hon rätt i språk och beteenden likaväl när hon skriver om de mest utsatta och bedövade i husvagnsslummen som hos den där storstadsförfattaren som har sitt sätt att uppfatta världen.
Proulx, hon med Sjöfartsnytt med Brokeback Mountain, hennes berättelser växer fram, inte ett ord för mycket, aldrig ett ord för prat men för nödvändig kommunikation. Om orden läggs fel kan det bli dödstyst - man känner igen hennes stora tysta män också, åtminstone från film.
Överlevnadskonsten i de här trakterna skapar sina människor. De har fått sin skildrare.

En ny bok: Vilt, vådligt, vackert i västern

Annie Proulx ligger högt, hela tiden. Hon ger oss en bit av den vilda västern, så främmande, så avlägsen, så besynnerlig och i vissa delar så nära. Mer som förenar än skiljer. Det är liv att känna igen, eller åtminstone har man träffat på något liknande.