En ny bok: Hjulström utan parti - men med ett ärende
Lennart Hjulström har jobbat med teater i 40 år. Henning Mankell bad honom skriva en bok och här är den nu: "Slanten i vanten. Scener från teatern och livet". Personlig och mycket läsvärd.
Foto:
Lennart ser och lägger på minnet. Hur en skolkamrat uppträder när han kommer av sig i en sång. Iakttagandet blir en vana. Längre fram iakttar han sig själv. Hur långa pauser han gör i ett kärleksgräl. Hur han visar sina känslor när han sitter med ett sjukt barn på akuten.
Han funderar över konsten och verkligheten. Konsten förhåller sig alltför sällan till verkligheten, den förhåller sig mest till annan konst. Publiken är liten och införstådd. Teatern måste ut till vanligt folk. Tillsammans med Kent Andersson gör han pjäser som Flotten, Hemmet, Sandlådan. Teatern bör kunna vara med och förändra åldringsvården, barnuppfostran, industriarbetet, klassamhället, världen.
Teatern borde bli ett begrepp för många, som i Finland. Det gick ju inom litteraturen. Ivar Lo, Fridegård, Moa, Fridell -varför skrev de inte teater?
Lennart Hjulström rör sig fram och tillbaka i tiden. Som barn kommer han hem sent och ljuger ihop en historia som hans mamma låtsas tro på. Det blir en träning i att ljuga och en erfarenhet av hur en kärleksfull publik inspirerar fantasin.
Publikens fantasi ska vara medskapande. Annars går det som med en uppsättning av Macbeth. Två ädlingar gör entré. De beskriver det slott de står framför. Åskådarna hjälper till. Fantiserar fram varsitt slott, var och en utifrån sina erfarenheter. Så swasch! En fond faller ner med en målning av slottet och publikens fantasibilder är förstörda.
Hjulström funderar över tidens betydelse. Medea, en 2400 år gammal text. De som såg urpremiären hade aldrig hört talas om Jesus, Bach, Freud, Marx, Hitler. Teatern tycks vara tidlös. Som de syreatomer han just andas in, de kan förut ha varit ha varit i lungorna på Gustav Vasa, Chaplin, Stalin, Jesus - och kanske ska de snart andas in av gåsen ute på fältet.
Han iakttar sig själv och funderar vidare: Jag vet inte om jag riktigt förstår vad jag skrivit. Men måste allting vara så jävla klart?
Det som varit alldeles klart i hans arbete är den politiska linjen och ambitionen. Att vara med och uppfinna socialismen på nytt och på nytt.
Första maj står han vid sidan och tittar på demonstrationstågen. Ser vänner och kolleger i alla tåg, sossar, r:are, vpk:are, anarkister, skp:are, syndikalister. Det skulle vara skönt att gå med nånstans, omslutas av tillhörighet och gemenskap. Men då skulle han få en etikett som hindrade andra att möta honom. En känsla som är välbekant för många kulturarbetare.
Slanten i vanten. Den symboliserar ett ärende. Barnet går i snön på väg till handelsboden med slanten i vanten. Även som vuxen går man någons ärenden. Lennart Hjulström valde att förändra teatern så att den skulle nå ut till vanligt folk. Berättelsen om hans tankar och ambitioner kring det arbetet är en fascinerande läsning.
En ny bok:
Slanten i vanten
Lennart Hjulström
Leopard förlag
Lennart Hjulström
Leopard förlag
Så jobbar vi med nyheter