En ny bok: De modiga på undantag

Det är fortsatt fascinerande, även om vi redan läst om flera av människorna tidigare. Båda redan beskrivna och nya är med här. Undertiteln är Där friheten är viktigare än tryggheten.
Fascinationen ligger säkert i att de flesta av oss någon gång - eller ofta -drömt om att "hoppa av". Att bo i ett litet hus i skogen, ungefär så som omslagsbilden visar, att få leva i takt med sin egen kropp och själ och naturen, att söka något inre kanske, eller få känna av vad det verkligen är att överleva, för sig själv.
Och de finns där, de som inte sett det som en romantisk dröm utan som en nödvändighet.
Det är stor variation på De ovanliga. En del är inte ens sådär väldigt udda. Som vår egen tomte. Just det, Håkan Thornell är med, lantbrukaren som väl mest är samhälls- och EU-kritisk och som har behov av att uttrycka det. Han har sin familj, jobbar utåt och har en massa fyr för sig som man begriper är meningsfulla för honom.
Svårare med de isolerade. Som kanske till och med tvingats dithän, som av elallergi eller social fobi. Och alla grader och kombinationer. Utstötning också förstås.
Någon har drivits in i ett visst sätt att leva för att det är ett gammalt hus som kräver det. En mor och dotter lever på varsin gård, för de som för många andra är myndigheters stela och kanske klumpiga sätt livets stora hot. Sara och Hanne är unga, de har delat boende och många djur omkring sig - och hjälp av en pappa. Nu har de delat på sig. De söker sina liv, men känslan av tvång och stress har fått dem att välja något annorlunda.
Religion tar stor plats i många liv, droger har funnits för några, en stark händelse i livet har fått flera att gå åt ett annat håll än det möjligen enklaste.
Några är vad vi kallar lokala knäppgökar, här får de blir något mer, Åke Mokvist har lyssnat och levt med sin "fall", tagit reda på det som ligger bakom.
Deras drömmar är som våra. Någon sak som kan göra livet lättare. Något lite lagom.
Någras liv har blivit tv-film. Som Robert Jäppinen från Ingermanland som dog i somras i Ransäter. 82 år. Han var målare, han hade kontakter med filmare, konstnärer och musiker och väckte både beundran och förakt bland allmänheten. Frihet handlade det om för honom. Allt yttre som satte gränser för friheten hatade han. Han var en gång fånge hos Gestapo. Hans ansiktsuttryck är kärleksfullt, men visst har vännerna svikit honom.
Sven Lyra från Linköping, han är ju borta nu, och Magnus Stenbock, ännu stolt och stark, från Herrborum finns här.
Sonja Fogelberg i Jönköping växte upp i en tuff miljö och lever en sorts bohemliv. Stark som få tog hon sitt liv tillbaka efter en hjärnblödning, hon klär sig som vi andra bara skulle våga i ensamhet, hon vågar älska tomtar men allt tillsammans gör också att hon blir måltavla för somliga människors hat och avund. Hon är konstnär, ingen kan ta det ifrån henne. Hon står pall.
Det är det dom gör, Åke Mokvists människor. De är sällan fogliga och snälla. De hävdar sina liv. De är de modiga.
Åke Mokvist har valt 39 personer.
Materialet lär kunna växa.

En ny bok: De modiga på undantag

Författaren Åke Mokvist, tidigare Katrineholm, numera Tjörn, blev så uppmärksammad med sin bok och fotoutställning om "De ovanliga" att han nu återkommer med en del 2.