En ny bok: Att läsa innantill och bli en annan
När Carl-Göran Ekerwald ville låna Mark Twains Huckleberry Finn fick han veta att biblioteket magasinerat den för att den ansågs föråldrad. Då sa han till bibliotekarien:- Men finns det då inte också i dag söner till alkoholiserade fäder som behöver ett tröstens ord?
Omslagsbilden, Picassos Kvinna med bok.
Foto:
På Island fick barn tidigt lära sig läsa. Barn behöver tre gånger mindre ljusstyrka för att se. Medan de vuxna spann och kretade träslevar vid svagt lysande talgljus fick barnen högläsa hjältedikter och sagor. Barn i fem-sexårsåldern lärde sig läsa på tre-fyra veckor - det som hos oss tar nio år utan att ändå alltid lyckas särskilt väl, säger Ekerwald.
Skönlitteraturens teman är enkla och tidlösa. Brott och skuld, förlåtelse och försoning, manligt och kvinnligt. Den svage slår den starke. Moses står emot den egyptiska stormakten. Tolvårige David dräper jätten Goliat. Lill-Klas besegrar Stor-Klas. Sven Duva släpper ingen jävel över bron. Hoppingivande för förtryckta, säger Ekerwald.
Det som har verkligt värde har det genom att vara fattbart på alla bildningsnivåer, säger han. Själv har han en beläsenhet som gör att han kan se vad Bruce Springsten och Goethe har gemensamt eller när Bob Dylan alluderar på Horatius.
Efter att ha nämnt världslitteraturens storheter, av vilka jag bara kommit i kontakt med ett fåtal, kan han plötsligt komma in på iakttagelser som även den helt obildade känner igen. Han skriver: När jag tio år gammal och började läsa böcker på egen hand, förvånade det mig att hjältarna och hjältinnorna aldrig behövde gå på toaletten.
Sen visar han att all litteratur ingalunda är så pryd som vår barndoms böcker. Gulliver både pissar och skiter. I Gamla testamentet besegrar David filistéerna och dräper "alla dem som pissa mot väggen", dvs allt manfolk. Shakespeare sysslar mycket med förhållandet mellan könen. Hans Julia är bara tretton år när hon försöker egga Romeo att ta henne. Cervantes låter Don Quijote hålla ett långt tal till bordellens försvar.
Det sexuella begäret har inget med kärlek att göra utan kan till och med vara dess motsats. I skönlitteraturen beskrivs det förbjudna. Mycket man själv tänkt och tyckt vara perverst kan man möta i romanerna. Då öppnas en säkerhetsventil - se där, andra har tänkt likadant!
Horatius har mycket som kan te sig anstötligt, säger Ekerwald. Jag erinrar mig att han tidigare önskat sig honom översatt "med alla obsceniteter bevarade". Det är kanske dags att driva det kravet vidare nu.
Det andliga livet tycks vara konstant genom tiderna. Vi läser mångtusenåriga texter som om de var helt aktuella. Homeros har den uppfattningen att vill man veta hur det står till i ett samhälle ska man söka upp dem som har det sämst. Det gäller även i dag. De rika har det alltid bra. Måttet på ett samhälles utveckling är hur de fattiga har det!
I Shakespeares Kung Lear heter det om domaren som ska döma en prostituerad till spöstraff: Varför piska den horan? Flå du din egen rygg, du som så hett vill utnyttja henne för din lusta.
I Robinson får vi svar på en evig fråga: Meningen med livet är att överleva!
Tala med de döda! säger Ekerwald. Rådfråga kulturarvet! Den äldre skönlitteraturen fungerar som en bank för nyttiga tänkesätt.
När det gäller den svenska litteraturen saknar Ekerwald författare med humor. Här nämner han något överraskande Jan Fridegård som ett föredöme. Allt Fridegård skrev andas en glädje som smittar av sig. Hemligheten var att han bar på en stor sorg i sitt väsen.
Det genuint svenska är inte alltför komplicerat. Ju längre vi kommer in i det teknologiska mörkret, desto större värde kommer den jordnära enkelheten i svensk poesi att få. Snön ligger vit på fur och gran, skriver Rydberg. Fur och gran, det är Sverige, inte öppna landskap som är kontinentalt tänkt.
Och så har vi å ä ö som hör till det genuint svenska. Ta bort prickarna så kan det bli så här: Som nybliven anka blev hon alltmera dov, men hon hade turen att raka en ankeman som kunde hora och som tog sig an henne.
Carl-Göran Ekerwald rör sig fritt och obesvärat över världslitteraturen. Hans beläsenhet kan komma oss att sucka över vår obildning. Ändå läser man honom obesvärat och med stort nöje. Han kan få läsaren att känna sig riktigt begåvad, eller i varje fall värd att vistas en stund i bildat sällskap.
En ny bok
Carl-Göran Ekerwald
Karneval förlag
Karneval förlag
Så jobbar vi med nyheter