En ny bok: Andras väl, är det min sak?

Boken är uppdelad i två delar. Det är främst i den första delen som Owe Wikström känns angelägen och förmår komma nära. Här diskuterar han djupt mänskliga frågor som rör vår egen självupptagenhet och hur långt vi är villiga att gå för att hjälpa andra, om det inte gagnar oss själva.
Dessa tankegångar inte bara berör, de upprör och mänskligt beteende framstår så tydligt som så futtigt och endast till för egennyttan. Owe Wikström använder i den här delen av boken ett vackert men effektivt språk. Tankegångarna känns självklara.
I den avslutande delen fokuserar författaren på Sonja, som sinnebilden för den goda människan. Sonja är kvinnan som tar hand om mördaren Raskolnikov i Dostojevskijs Brott och straff. Här går Wikström vilse i intellektuella tankegångar som är svåra att följa. I dessa resonemang märks det också tydligt att Wikström är professor i religionspsykologi.
Till sist delar Owe Wikström också med sig av sina läsupplevelser, som han ser som en viktig motkraft till förenkling och likriktning i livet. Wikström konstaterar:
"Kanske är det därför som det är ännu viktigare att umgås med texter som inte reducerar mänsklig oro till populär psykologi och betonar framgång, välbefinnande och harmoni. Istället behövs det motsträviga texter, berättelser som visar att varje människa - utan att hon har bett om det - är nedsänkt i ett moraliskt universum."