Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En Norge-historia

Hört talas om bandet ZoCloz?  Det hade inte jag heller - tills för en tid sedan.  Jag fick bekanta mig med den norska rockgruppen när jag, yrvaken, läste en notis i Dagens Nyheter att bandet polisanmält Folkbladet för att recensenten druckit öl och whisky och sedan sågat bandet.  Som föräldraledig kulturredaktör höll jag på att sätta söndagskaffet i halsen. Hade jag helt missat att någon från Folkbladet åkt ända till Norge för att dyngrak såga ett gärdsgårdsband?

Kultur och Nöje2008-08-27 03:00
Kastade mig ut på nätet för att få rätsida på det hela. Det var naturligtvis som jag trodde. Stora draken hade fått det hela litet om bakfoten. En snabb sökning visade att DN blandat ihop Folkbladet med norska tidningen Troms Folkeblad. Mejlade direkt och bad om en rättelse. Men snöbollen var redan i rullning. Och jag fick mig en lektion i hur det är att sitta på andra sidan redaktionsväggarna och se hur snabbt en felaktighet sprids via nyhetsbyråer direkt till tidningarnas webbar. Fick känna hur irritationen steg när rättelsen dröjde. Det var en rätt så nyttig erfarenhet. Det satte tummen på saker som vikten av att vara generös med rättelser, att Internet har en baksida och att mejl inte alltid är ett så effektivt sätt att nå människor. I alla fall inte på söndagar. Det var ett galet infall av bandet att polisanmäla recensenten för ärekränkning, särskilt när recensionen bitvis var ganska kul. Eller vad sägs om den här formuleringen: "Precis när jag har börjat komma lite i stämning, ödeläggs det hela av en lång Hendrixgäspning, det hjälper inte att Steffensen spelar gitarr med tänderna när det annars ser ut som om han spelar i ett bulgariskt dansband. I slutet av fjärde låten ångrar jag att jag tackade nej till den där konjaken jag blev erbjuden tidigare på kvällen". Skribenten hymlar inte med sitt drickande i recensionen, utan redovisar öppet de öl och whisky som kroppen krävde att stå ut med eländet på scenen. Saklighet, omtanke och balans är rättesnören inom journalistiken, men det gäller inte kulturkritik eller musikjournalistik. De professionella artister som ställer sig på en scen måste tåla brutal ärlighet, för just däri ligger förstås värdet av en recension. Även om det var genomknasigt att polisanmäla har den här Norgehistorien lett till något som kanske behövs. En liten debatt om recensenters drickande. Min ståndpunkt är klar. Alldeles oavsett om en spelning hålls på en ölstinn bar som väcker aldrig så stort pilsnersug, måste en konsert ändå rimligen ses som recensentens arbetstid. Och ni får kalla mig präktig, men alkohol och arbete hör inte ihop. De gifter sig inte, för att prata kockspråk. Inte ens på krogen. Det må vara skillnad på en öl och att vara full, men har inte recensenten sitt omdöme och sina sinnen i behåll riskerar både recensentens och tidningens trovärdighet att bli naggad i kanten. Punkt slut. Men vänta, slutet på Norgehistorien då... vad hände med den där polisanmälan? Utredningen om ärekränkning lades ned ganska omgående - tidningen blev friad. Konstigt vore väl annars. Polisen i Norge borde rikta in sig på värre brottslingar än lulliga kritiker.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje