En musikalisk mångsysslare
JAN LINGEn rundresa med Charles Burney.1700-talets musikmiljöer.Atlantis
Musik kan röra upp känslor på flera sätt. William Hogarths teckning Den uppretade musikern är från från 1741, visar en scen med en kvinnlig balladsångar från London. Och många andra ljud syns i bilden.
Foto:
Charles Burney var intresserad av det mesta som korsade hans musikaliska bana. Han kunde skriva detaljerade reseberättelser som illustrerade det rådande musikklimatet i de länder han besökte. Hans rapporter används senare av andra musikforskare som pålitliga citatkällor. Turligt nog för eftervärlden levde han ett långt liv från 1726-1814. Det gav hans produktiva och observanta talanger 88 års långt spelrum. Han kan inte ha haft så många lugna minuter under sitt liv, eftersom han var familjefar, organist, klaverspelare, musikpedagog, författare och tonsättare, när han inte reste och samlade noter.
Jan Ling ger en gedigen bakgrundsbeskrivning till 1700-talets expansiva musikliv i Europa och börjar i London. Burney träffade inte enbart den välkändea engelske tonsättaren, Thomas Arne, som skrev Rule Britannia, utan också stiftade bekantskap med Händel, den unga Amadeus med sin far Leopold Mozart, Johann Christian Bach, Carl Friedrich Abel med flera. Av särskilt intresse för norrköpingsbor är en orgelkonsert som gavs av Georg Joseph Vogler, han som spelade orgel i Hedvigs kyrka omkring 1800. (Far till "Hosianna Davids son"). Mozart var inte imponerad av Voglers musik. Svensken Johan Helmich Roman studerade i London under Händel, men detta var före Burneys tid.
I Paris dominerades musiklivet av Grétry, Monsigny, Méhul, Glück och naturligtvis Mozart. Den förstnämnde Grétry var oerhört populär i Stockholm just då och Anna Maria Lenngren översatte Marmontels komedi Lucile till Grétrys musik. Jan Ling ger ett lysande exempel på välbeläsenhet när han korrigerar ett fel som Burney skrev 1772, när Grétry fick kredit för ett verk som faktiskt var tonsatt av Monsigny.
Så fortsätter vi genom det ena musikaliska riket efter det andra. Vivaldis Italien, Gretrys Liége, Stamitz i Mannheim, Haydns Wien, Bendas Prag, de sjungande djäknarna i Dresden, Carl Philip Emanuel Bachs Hamburg, alla passerar revy. Det är så många välkända och mindre kända tonsättare beskrivna i boken att jag började att "leka".
Jag försökte komma på ett mindre känt namn från denna tid, som till exempel Richter eller Wagenseil, och såg efter om de fanns i Lings bok. Jag var tvungen att sluta när jag upptäckte att inte ett enda namn som en musikintresserad amatör som jag kunde komma på, saknas i denna volym.
Man kan öppna boken på vilken sida som helst och få lära sig någonting nytt. Vet ni vem skrev Marseljäsen? C.J. Rouget de Lisle år 1792. Vilken tonsättare misstänktes för våldtäkt? Thomas Arne! Casanova är idag berömd för helt andra saker än violinspel, som var hans yrke. Och så vidare. Jag är övertygad om att Jan Ling kunde skriva om en klump lera och få den i skrift till en levande del av jordklotet.
Om man är - eller vill bli - musikintresserad, läs boken!
Nu kan vi bara hoppas att nästa musikaliska resa med Jan Ling, kanske i 1800-talet, snart ska komma.
Så jobbar vi med nyheter