"En morsa spelar inte i samma liga"

Det visade sig i stället att yngsta dottern for till Norge, tog bussen tio timmar med en kompis för att hälsa på annan kompis i Oslo. Ja, ja där förstod jag snabbt att en morsa inte spelar i samma liga som kompisarna. Förutom när jag efter ett sms skickade mer pengar. Då kände jag en viss betydelsefullhet. Men sonen då, han brukar ju gilla att vara hemma på loven, sova länge och utnyttja marktjänsten till bristningsgränsen. Men inte det här lovet. Istället åkte han till Paris med flickvännen. Och ja, jag satte in en tusing extra på sonens konto - ifall. När jag som bäst höll på att omstrukturera i hjärnan och inse att jag har ett stort tomt hus och oändligt med tid framför mig ringde äldsta dottern. - Jag tänkte komma ner och tentaplugga på lovet om det är okej? Yes! Äntligen ett barn som förstår att ta vara på sin mammas semester. Att hon suttit klistrad över böckerna så länge solen varit uppe sedan hon kom är en helt annan sak. Men om hon inte hade kommit hade hon gått miste om att tillsammans med mig se filmen G - som i gemenskap en kultrulle från början av 80-talet. Faktiskt från en tid när hon ännu inte fanns, en tid jag ibland inte tror fanns. På dvd:n finns också bonusmateriel, som filmen om filmen. Där får vi möta huvudrollsinnehavarna så sent som för ett par år sedan. Fy fan vad gamla DE blivit! Och de var inte alls så snygga som jag mindes, fast Magnus Uggla var precis lika bra i sin roll som bög. När vi satt uppkrupna i soffan fick jag en deja vu. Minns när SVT i mitten på 90-talet sände två avsnitt av "Vilse i pannkakan". Jag placerade de tre barnen framför tv:n efter att berättat om "Storpotäten" och de andra i pannkakan. Efter de två avsnitten frågade ett av barnen om det var fler avsnitt. När jag svarade nej svarade de med en röst - va skönt! Det är väl den känslan som man så lätt sticker hål på som reklamen lyckats fånga i sin fråga om det verkligen var bättre förr, med mängder av telefonkiosker, rökare överallt och bara två tv-kanaler att välja mellan. Någon slags falsk nostalgi. Inte var det bättre förr. Annorlunda möjligtvis, men bättre? Näe jag tror inte det. Jag tror det blir bättre sedan, fast bäst är det just nu. När jag kan använda mina barn som ursäkt för att ta i tu med det jag verkligen borde. Måla den nyuppsatta tapeten, såga dörrlister och lister till taket och golvet och måla knutfodret och plocka undan i mitt arbetsrum så att det går att riva väggen så att jag kan sätta in de nya fönstren och dörren som jag först måste olja och sedan måla och så kitta och sätta i glas. Det är mycket nu. Och jag som inte ens har hunnit bädda sängen. Då är det lättare att ta en kopp kaffe till, småprata om aktieutdelning och kris i den globala ekonomin, försöka bistå dottern med små insiktsfulla erfarenheter och kunskaper om den ekonomiska marknaden och hur man räknar ut likviditeter och vinster, eller om det är förluster - som om jag skulle veta. Det räcker med en titt i den egna plånboken för att förstå att jag inte är någon Einstein. Men där har faktiskt helsidesreklamen helt fel. Mina barn är faktiskt Einsteinare allihop.

Information till våra läsare

"En morsa spelar inte i samma liga"

Vill bara passa på att säga att jag egentligen inte alls har att skriva den här krönikan. Jag har nämligen semester! För att vara med mina barn under vad som nästan verkar vara deras sista höstlov någonsin. Stora barn behöver väl också sin mamma? Trodde jag.