En mördare får frid
LENNART HALLBERG Bördan Futurum
Lennart Hallberg från Kimstad har nu fått sin andra bok utgiven.
Foto:
Det går inte så bra. Han förstår så småningom att han måste sköta till exempel sin hygien, han måste ju gå till skolan. En sorts räddning är jobbet på sågen och en förstående chef.
Men så händer det där med rösten och så händer det med den lilla flickan och värre kan det inte bli. Associationerna till de förfärliga händelserna i Hörby finns med, faktiskt handlar det om samma trakt. (Även en scen från Malexandermorden ingår som en parentes i berättelsen).
Lennart Hallberg försöker göra den här människan möjlig. Han gör det med många ord, med många förklaringar om tankar och känslor. Han litar inte riktigt på att vi har förstått ganska snabbt hur personen är, det blir lite för många omtag. Å andra sidan finner man den här något omständiga beskrivningen av människor hos de mest populära och lästa deckarförfattarna. Kan det tillhöra genren?
Samtidigt finns det nog ingen föregångare som skrivit om en person som denna Odd, låtit honom leva igenom sitt brott och sin skuld och faktiskt "klara sig". Kanske finna ett liv som skulle kunna gå att leva. Genom kärlek, i ett alldeles riktigt fungerande och varmt förhållande.
Man frågar sig skeptiskt om det är möjligt. Om det första mordet skedde under stark förvirring och press och kanske just i en situation när en röst styrde, så skedde det andra mordet alldeles överlagt och, kan man kanske tycka som läsare, logiskt.
Men att han aldrig blir upptäckt, att han kommer till insikt om sin skuld och att han i den situationen också kan dela med sig av sin hemlighet, det är verkligen något att fundera på. Kan gissa att en psykoanalytiker skulle ställa sig tveksam. Dels tystnar den inre rösten, tydligen för gott. Dels gissar jag att själva gärningen - som var ganska utdragen och just så ohygglig vi misstänker - skulle kunna förträngas totalt, snarare än att man verkligen inser vad som hänt. Lite magstarkt är det.
Men som tankeexperiment och som en diskussion om ondskans väsen, kan det nog fungera.
En märklig epilog i boken berättar om hur någon känt sig skyldig och hotad av berättelsen. Personen, en man, ringer och är hotfull. Var det mördaren i Hörby som hörde av sig? Det vet inte ens författaren.
Bördan som är författarens andra bok, är en bättre historia än den mer spretiga våldshistoria som berättades i den första, Ansiktsmannen. Nu ser man fram mot att författaren också ska lita på att vi förstår person- och miljöbeskrivningar redan vid första läsningen. Lite mer Hemingway liksom.
Så jobbar vi med nyheter