En modern sagoberättare
Framgångssagan om Paulo Coelho börjar på en psykiatrisk klinik, och slutar med miljontals läsare över hela världen. Hans eget livsöde är lika fascinerande som någon av hans böcker.
På omslaget till Alkemisten citeras såväl Julia Roberts som Madonna. Här i Sverige är andligt intresserade programledaren Agneta Sjödin en del av marknadsföringen på boksigneringar och partyn.
Paulo Coelhos enkla romaner om meningen med livet kallas av de vassaste kritikerna för new age-vulgo. Men över 40 miljoner läsare (så många exemplar har hans böcker sålt i!) menar något annat. Ödet, kampen mellan det onda och det goda och svårigheten att välja rätt väg genom livet är teman som fascinerar läsare över hela världen.
Lyssnar till sin dröm
Coelhos mest kända roman - Alkemisten - har översatts till mer än 50 språk. Det är en tunn bok om herdepojken Santiago som lär sig tyda tecken och lyssna till sin dröm om en skatt vid pyramidernas fot. Resan genom öknen lär honom att lita till sin inre röst.
? Jag skrev den när jag var 39 och började förstå mig själv bättre. På ett eller annat sätt söker vi en mening med livet. Jag kom fram till att meningen med livet är den mening vi själva ger det, berättar Paulo Coelho.
Ond av naturen?
Hans senaste bok på svenska är Djävulen och fröken Prym, en berättelse om ont och gott. I den isolerade lilla byn Viscos ställs allt på sin ända när en okänd man anländer med djävulen vid sin sida. Hela byn ställs inför ett obehagligt val: tio guldtackor kan för alltid trygga byinvånarnas tillvaro. Villkoret är att någon bryter mot ett av budorden, och mördar en annan.
Besökaren vill veta om människan av naturen är beredd att begå onda handlingar, kanske handlar det bara om omständigheterna.
Alkemisten är en vacker saga om drömmar och även i Djävulen och fröken Prym är fabler, legender, symboler och ett enkelt språk huvudingredienser. Paulo Coelho gillar när hans böcker kallas för sagor; han ser det enkla som honnörsord.
? Jag aktar mig för att vara ytlig. Men de flesta krånglar till det mer än nödvändigt när de skriver. Jag skulle kunna skriva en komplicerad bok varje vecka om jag ville. Det är en utmaning att skriva så att läsaren förstår.
Arresterad, torterad
Paulo Coelho drömde redan som barn om att bli författare, men enligt mamman var en ingenjörskarriär bättre. Det politiska klimatet i Brasilien stimulerade heller inte litteraturen och Coelho sköt upp sina författardrömmar.
Bakom sig hade han då flera år som tvångsintagen på mentalsjukhus. Föräldrarna såg elchockbehandling som en lösning på hans motvilja att göra dem till lags. I romanen Veronika decide morrer, Veronika bestämmer sig för att dö, som kommer på svenska nästa år, har han skrivit om sina erfarenheter av psykvården.
Någon ingenjör blev han aldrig, i stället var han på 1960-talet en del av Brasiliens hippierörelse och levde gott som låtskrivare åt några av landets största rockstjärnor. Royaltierna gjorde honom så småningom rik, ett tag hade han fem hem. Samtidigt arresterades han flera gånger, den alternativa hippierörelsen sågs inte med blida ögon av regimen. En av gångerna torterades han.
En modern sagoberättare
Avsikten var att skrämmas och det lyckades. Paulo Coelho skaffade sig ett riktigt jobb i slutet av 70-talet, som konstnärlig chef på ett tv-bolag.
? Men jag kände att något saknades. 1986 lämnade jag allt och vallfärdade från Frankrike till Santiago de Compostela. Jag insåg att jag åtminstone måste försöka skriva en bok. Sakta började mina böcker sälja.
? Ibland skjuter man upp sina drömmar av rädsla att misslyckas. Du har ingen chef eller någon annan att skylla på. Det är din dröm, ingen annans.
I dag lever han i en liten by i franska Pyrenéerna - där han börjar varje dag med en flera timmar lång vandring - men också i en lägenhet vid Copacabana i Rio de Janeiro.
Så jobbar vi med nyheter