Nyinspelningar ska väl ändå vara av en äldre film och ge något till en ny publik. Tyvärr är verkligheten så att amerikansk publik har svårt för textade filmer. Så nu har Let Me In gjorts ändå. Ovanligt nog delvis vassare än originalet.
Matt Reeves som har gjort Cloverfield har exempelvis tagit bort en del oklara element som fanns i Låt den rätte komma in. Den som inte har läst boken har lättare att navigera sig igenom Let Me In eftersom otydligheter helt sonika tagits bort.
En del saker har förtydligats, exempelvis den relation Abby har med sin sambo. Karaktären som i den svenska filmen spelades av Per Ragnar var otydligt skissad i den svenska versionen medan det i den amerikanska visas större ömhet mellan honom och vampyren. Reeves har valt att tydligare visa vad de har varit för varandra en gång i tiden och vad Owen kommer att bli för Abby. Till filmens vinst, mystiken må vara mindre tät men känslorna kommer fram bättre i Let Me In.
Samtidigt behandlade Tomas Alfredsson skildringen av samhället bättre i Låt den rätte komma in. Reeves har lagt sin energi på att göra en stark genrefilm som engagerar, och på det sättet är den här filmen bättre. Däremot så är den svenska versionen en starkare historia, men inte lika stark film.
Matt Reeves har också gjort sin film något mer läskig, där huggtänder och våld var minimal i den svenska versionen är den något ökad i den amerikanska. Som väntat är det mesta lite mer uppskruvat i den amerikanska versionen. Pojken är nördigare, mobbarna är hårdare, kärlekshistorien mellan barnen mer explicit. Vad som fungerar bäst är en smaksak. Reeves har ändå lyckats hålla balansen och med amerikanska mått mätt är Let Me In fortfarande en subtil vampyrhistoria och det delvis på grund av att svenskar varit involverade även i denna version.