En mellanhistoria från Ken Loach
EN ÖM KYSS***Harlekinen
Eva Birthisle och Atta Yaqub spelar huvudrollerna i Ken Loachs nya film "En öm kyss", som handlar om omöjlig kärlek. FOTO: SF
Foto:
Det är ingen stor eller minnesvärd film, Loach har gjort mycket bättre; men det är en av hans sevärda mellanfilmer, en av hans få komedier (och de brukar bli bra) som dessutom visar hans fina förmåga som kvinnoskildrare, precis som i några av hans främsta filmer, "Ladybird Ladybird" och genombrottsfilmen på svensk bio, "Family Life".
Pakistanierns traditionsbundna familj förväntar sig att han liksom brodern ska gå in i ett arrangerat äktenskap. Så ska familjebanden stärkas och nya medel tillföras släkten. Men han har redan fjärmat sig från sin ärvda kultur och tänker sig ett liv som klubbägare. Lärarinnan förlorade ungdomens svärmiskhet i ett förhastat, avslutat äktenskap men rycks nu plötsligt med i ny förälskelse. Det första mötet är regelrätt tragikomiskt med pakistanierns katastrofala insats som pianobärare i trappa. Sedan följer optimism, samsyn och split slag i slag.
Och frågan är om deras möte ska bestå eller vara flyktigt, som det som skildras i dikten, som gett namn åt filmen.
Hon får församlingsprästen emot sig. Han skildras seriöst negativt, en småskuren förtryckare. Den pakistanske fadern är en patriark han också, stolt entreprenör och försörjare, som bittert ser sig marginaliserad. Men hans optimistiska utbyggnad av villan, för att hysa son och sonhustru oavsett deras synpunkter, ger bilden av honom ett rörande humoristiskt drag. Han är tyrannisk men optimistisk, inte fördömande som katolska kyrkan.
Loach berättar som vanligt i verklighetsnära bilder, fulla av lokalfärg och med ett gott öra för skotska och engelska tonfall. Det är inte så tragiskt eller dramatiskt tungt som annars i hans filmer. Slutpoängen blir som i många andra romantiska komedier: den som följer sin äkta känsla har turen med sig och framtiden för sig. Men Loachs film tillägger att man bör ha med sig rejäl kännedom om sig själv och sina omständigheter.