Berättarrösten säger att de också en gång var sådär, hon vet inte när det förändrades eller hur. Det ryser i kroppen av vilken läskig verklighet som beskrivs framför våra ögon. När bryts flickorna ner i det patriarkala systemet?
Rösten tillhör Signe, klassens smartaste elev, men ingen vet det eftersom Signe är en av de tysta tjejerna. Klassen är uppdelad enligt segregerade mönster där elever bara umgås med sina egna typer. Här finns bimbotjejerna, de tysta tjejerna, de nördiga killarna, coola killarna i centrum och så vidare. Killarna i klassen har all makt medan tjejerna får passa in i sina roller. Det viktigaste för tjejerna är att vara är sexiga och snygga. Allt annat är av sekundärt värde. Ingen vuxen gör någonting åt situationen, därför att de själva är produkter av patriarkatet också. Tills det börjar en ny tjej i klassen, Saga. Saga har växt upp med endast en pappa och flyttat runt i olika länder. Hon är fri från de tvingande mönster som existerar. Sakta men säkert blottar Saga de brister som finns och hur killarna kommer undan med det som tjejerna inte får. När maktstrukturerna börjar spricka sätter spännande mekanismer igång på hela skolan.
De starka scenerna accelererar och avlöper varandra. Filmen ligger hela tiden rätt i nivå och "Tusen gånger starkare" blir aldrig en överdriven ungdomsfilm. Överlag känns det mesta rätt i filmen. Allt från manus, dialog, skådespeleri, musik och foto är genomarbetat till en imponerande helhet.
"Tusen gånger starkare" må vara baserad på en ungdomsbok och därmed anses vara en ungdomsfilm, men det är en film som alla har nytta av att se. De ojämlikheter som visas här finns i allra högsta grad i vuxenvärlden också. Måhända att det ibland är övertydligt men när vi alla lever i det och ändå inte förmår att förändra systemet, då kanske det behövs övertydliga budskap som skriker åt oss att vakna upp och inte acceptera status quo. Övertydligheten fungerar som ett positivt inslag. Det var länge sedan en svensk storfilm var så stark och hade så mycket att säga.