Sara Beischer
Jag ska egentligen inte jobba här
Ordfront
Det här är en rolig roman om åldrande, död och elände. Nittonåriga Moa vill bli skådespelare men tar ett tillfälligt jobb på Liljebackens äldreboende. Ett ställe med trösterika bibelcitat på väggarna. Ett ställe där vårdtagarna kallas kunder. Ett ställe där folk kissar och skiter på sig och så småningom dör.
Moa tvingas vänja sig vid att jobba och umgås med gamlingarna. De flesta är kvinnor. Moa målar deras naglar, lägger papiljotter i deras silvervita hår. När man flyttar in på Liljebacken får man nya underbyxor, lika för kvinnor och män, samma storlek för alla. En kvinna vägrar bära dem, hon vill ha sina egna trosor i siden och spets.
Alla har sina egenheter. En vill att Moa ska köra bort alla de otäcka män som står utanför fönstret och tittar på henne. En annan nyps om man kommer för nära. En tredje spottar ut mat och lägger sina löständer i mjölkglaset. En undrar varför hennes mamma aldrig kommer och hälsar på henne.
Urban har varit präst. Han har inga ögonbryn, det ser inte klokt ut.
Han flinar mot Moa och säger: Flickor som du ska knullas. Moa tvättar Urbans kön med ljummet vatten. Tvätta mer! mumlar Urban.
Snart börjar Urban umgås med gamla Astrid. Moa ser hur hon har handen nere i hans byxor. Han knäpper upp hennes blus och tar henne på brösten. Han sticker ner handen i hennes byxor. Moa undrar hur länge det är sen de bytte blöja på Astrid. Moas uppgift blir att skilja Urban och Astrid åt på fredagarna, då Astrids man kommer på besök.
Moa söker till teaterskolor runt om i landet. Hon övar monologer för proven. Hon vill se pjäser, särskilt de som Suzanne Osten satt upp.
Hon tänker som Alf Sjöberg: Teater ska inte spegla verkligheten, den ska protestera mot verkligheten. Protestera och beröra!
På Liljebacken dör folk medan personalen är underbemannad. Moa börjar läsa dödsannonser. När orden inte räcker till tar man hjälp av Nils Ferlin?
Det här är en mycket imponerande debut. Ett litterärt reportage från en värld som vi inte vet mycket om men där vi alla riskerar att hamna om vi lever tillräckligt länge.
