En haltande historia
ANNETTE KULLENBERGDen enögde älskarenLind & Co
Hans kärlekshistoria med ambassadörens hustru, Emma Hamilton och hans respektlösa skamlöshet som tillät honom att bo i menage á trois med paret Hamilton, låter idag som en billig såpopera. Hans karaktär och hans kärlek till Emma är givna ämnen för ett otal böcker, så många att listan kan bli tjatig. Det krävs en ovanligt talangfull författare att åta sig att skriva ytterligare en roman med samma, gamla ingredienser. Barry Unsworth lyckades med denna bedrift i "Nelsons skugga", år 1999. Annette Kullenberg skulle kanske ha låtit sin skrivklåda mogna några år till innan hon sjösatte en så bräcklig farkost som denna i ett så stort litterärt hav.
Man blir lätt irriterad på Kullenbergs sätt att hoppa från Nelsons inre tankar eller brev till Emmas imaginära samtal med sig själv, innan ytterligare ett skutt tas till någon annan figurs inre monolog. Ibland förklarar dessa vilka de är och vilken förbindelse de har haft med "hjälten", men det tar ofelbart bort känslan av äkta spontanitet.
I synnerhet då det är lite si och så med kronologin. Nelson kunde inte veta att han skulle bli adlad ill lord före slaget vid Nilen? Och hur i all världen kunde han skriva, "VICTORY, det skepp som gjorde mig odödlig"? Postum efterklokhet i förväg! Hur kunde kaptensfrun Betsy Freemantle 1797 påminna honom om "min älskade Emma" när förhållandet började året efter? Ytterligare en pärla är att Nelson, som dog i oktober, 1805, "vet" om Napoleons seger vid Austerlitz, i december, smma år!
Det är beklagligt att Kullenberg hoppar över så många fakta som kan förklara ett och annat karaktärsdrag hos den hon kritiserar. Att fru Fanny Nelson var änka när hon gifte sig nämndes knappt. Inte ett ord yppas om alla Nelsons kärleksaffärer med andra kvinnor innan han träffade Emma. Hans oerhört stränga uppfostran som barn återges ej.
Kullenberg gör stort nummer av hans utmanande klädsel vid Trafalgar och att han sökte martyrdöden. Ärligt talat, en enarmad enögd amiral, världskänd efter slaget vid Nilen, skulle inte vara svår att hitta av en fientlig prickskytt, med eller utan krimskrams, eller hur? Förresten hette det franska flaggskeppet "Bucentaure" utan påhänget "Villeneuve", som var amiralens namn.
Intentionen med boken var bra men genomförandet kunde ha varit bättre.
Så jobbar vi med nyheter