En guldgruva för den som gillar avguderi
ELVIS Översättn: Ann Björkhem Forum
Foto:
En ny bok
Den här boken har undertiteln Familjen Presleys egen berättelse. Texten består av uttalanden från Elvis föräldrar, svärföräldrar och andra släktingar, däribland Priscilla och dottern Lisa Marie. Större delen av boken upptas av färgbilder som gör den till ett praktverk för Elvisfans - och sådana finns det visst fortfarande gott om?
Den funderingen föranleds av att det nu gått ett halvt århundrade sedan jag själv fick i uppdrag att skriva en bok om Elvis. Förlaget hade bestämt sig för två titlar: Kär i Elvis och Kär i Tommy. Boken om Tommy Steel skulle skrivas av Stig Malmberg. Vi fick tio dagar på oss och femtusen kronor var, vilket var mycket på den tiden. Båda böckerna vilar nu i barmhärtig glömska.
Men det gör inte Elvis. I sitt hemland är han odödlig, och det här verket (Elvis by the Presleys) är tydligt anpassat till en amerikansk marknad.
Elvis är följaktligen religiös. Han visste att Gud hade gett honom de gåvor han hade. Elvis bar både kristenkors och davidsstjärna om halsen. Han var en sökare och tvekade mellan kallelsen som religiös ledare och underhållningsartist, får vi veta.
Han var berömd och rik och kunde vara hur nyckfull som helst. Han kunde ta in en häst som pissade på husets golv, han kunde väcka upp en djuraffär mitt i natten för att köpa hundvalpar åt hela sitt sällskap och han hade råd att köpa hästar åt alla i sin omgivning.
Kändislivet var stressande. I förbigående får man veta att Elvis käkade receptbelagda uppiggande tabletter som godis.
Kärlekshistorien med Priscilla berättas utförligt, mest av henne själv. Hennes brev visas i faksimil. Hon var orolig för de många glamorösa kvinnorna i hans yrkesliv. Varför hade han valt just henne? Elvis friade 1966 efter flera års samvaro och Priscilla var naturligtvis oskuld till efter bröllopet.
Så blev hon gravid 1967 och födde Lisa Marie. Sen började äktenskapet knaka i fogarna. Elvis kunde inte tänka sig att ha sex med en kvinna som fött barn.
Det som gör boken till ett praktverk är bilderna. Här kan Elvis-diggarna komma hur nära sin avgud som helst. Elvis kam fyller en hel sida (en sån svart plastkam som den jag har). Så finns där hans promenadkäpp med kniv dold i handtaget, hans favoritpistol Colt 45 och en guldpläterad Baretta, en guldpläterad mikrofon och en likaså guldpläterad telefon från hans sovrum.
Men också massor av småsaker vardera upptagande en helsida: Nyckelknippa, sedelklämma, cigarrer, karatebälte, solglasögon, julkort, tändsticksplån, detaljer av byxa, skjorta, väst, ridstövel med lera kvar på sulan, allt lika märkvärdigt därför att Elvis har tagit i det.
Själv känner jag faktiskt lite för det som har med hans musik att göra. Hans gitarrem, ett plektrum med EP på. Och naturligtvis hans gitarr, en akustisk Gibson J200 med hans namn längs greppbrädan.
När det talas om musik blir det tillrättalagt för hemmapubliken igen. Elvis älskar mest andliga sånger. Sin egen musik beskriver han som en blandning av country, gospel och rythm&blues.
För ett halvt århundrade sedan lyssnade jag till Elvisplattor tio dagar och tio nätter i sträck. Då lärde jag mej uppskatta hans låtar och det gör jag än, särskilt Jailhouse Rock och Don´t Leave Me Now. Därifrån och till att bli nyfiken på hur hans kammar och nyckelknippor och biblar ser ut är dock steget långt.
Men för den som sträcker sin beundran till avguderi måste boken vara en verklig guldgruva.
Så jobbar vi med nyheter