En grym dans för examen på De Geer

USA, Hollywood, 1935. Depression. Maratondansen är en roman, en pjäs ochblev så småningom en film som beskriver tiden, eländet, fattigdomen och en grym människosyn.
På De Geergymnasiet kommer teaterpjäsen att ha premiär på söndag kväll. 13 elever har haft skådespelaren Johan Wahlqvist som lärare och regissör och kommer att ge fyra offentliga föreställningar.
- Det är en väldigt bra pjäs på flera sätt, säger Johan. Alla får vara på scenen och alla får göra en karaktär. Vi har studerat scenisk gestaltning under hösten men har haft väldigt kort tid på oss att repetera själva föreställningen.
Några scener spelas upp och vi får överraskande veta att dansaren Leif Agrér har arbetat med ensemblens koreografi under tre timmar. Intrycket är gediget.
Föreställningen blir ett examensarbete för teatertreorna på estetiska programmet.

- Vi har säkert haft 70-timmars arbetsvecka och det är jättekul med engagemanget, säger Johan Wahlqvist som en gång själv spelade den här pjäsen.
Pjäsen handlar om ett världsmästerskap i maratondans. Paren - så var det i verkligheten - dansar 1 timme och 50 minuter och får vila tio minuter. Så fortsätter det runt, dygn efter dygn. I verkligheten blev rekordet två månader. Då lockade man de dödströtta dansande till andra jippon också för att variera underhållningen. "Tusen dollar", skriker den glittrande konferencieren (Joel) med jämna mellanrum för att hetsa deltagarna som förtvivlat drömmer om något som kan förändra deras liv.
Rör man sig inte blir man diskad.
I pjäsen, som skrevs av Ray Herman och har undertiteln När de skjuter hästar så ... förekommer också ett mord, eller kanske är det ett dråp. Tävlingen blir ram för ett polisförhör med en av dansarna. På 80-talet spelades pjäsen på många svenska scener.
Av 150 startande par får vi nu möta sex. De tappraste, eller kanske de mest desperata. På söndag blir det alltså examen, så blir det föreställning onsdag, torsdag och fredag också.
- Det ska gå bra. Dom är verkligen jätteduktiga allihop, säger Johan.