Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En Grahn-miljö att få vara i

FRITZ GRAHN
Måleri och grafik
Galleri Sander

Självporträtt från 1944.

Självporträtt från 1944.

Foto:

Kultur och Nöje2005-04-16 06:00
Brittmarie Engdahl (0+11-200 447) <a
En närmast omhuldad konstnär i Norrköping var Fritz Grahn, nu borta sedan femton år. Det gäller också flera av hans motiv från Norrköping, med koncentration på området Saltängen. Det var där han bodde, där han bodde med och bland alla katterna i det lilla vita huset bredvid busstationen. Hans målningar är gjorda som med varsam hand och mjukt prövande i färgerna, det känns som att han var en ytterst ömsint älskare av sin miljö.
En enastående samling från hans hand finns i lämningarna efter galleristen Leif Sander. Minst ett 70-tal verk kan vi se nu, det börjar med ett i stil och färg tidstypiskt självporträtt från 1944.
Fritz Grahn föddes i Chemnitz i Tyskland 1910, kom till nuvarande Konstfack i Stockholm 1933. Ett offentligt uppdrag för Majgården i Norrköping blev hans öde - han träffade sin hustru här och blev kvar.
Joakim Sander har hängt bilderna delvis kronologiskt, men framförallt i genreordning. Stadsbilderna, modeller i kroki, något från en period då han var konkretist, natur och porträtt. Han målade i olja, akvarell och pastell; dessutom grafik, linoleum och träsnitt där han ju får en annan karaktär samt några teckningar. Men han målade ändå som det säkert var, sökte inte tolkningar, la inte in annat än det han uppfattade som tillstånd. Hus, plank, gavlar, tak, stuprören.
Man söker naturligtvis orientera sig i hans bilder och några minnesgoda klarar säkert av det också. Men det är inte avgörande för upplevelsen, han berättar om ett Norrköping där det är fridfullt, tyst, en harmonisk stad som bara finns där och låter tiden gå förbi.
Kanske hade Fritz Grahn något av detta i sig själv, vi som fick möta honom - och det var många, han fanns för dem som ville ta sig tid - harmonin och klar känsla för det som är beständigt, värt att bry sig om.
Det här är en mycket trevlig utställning av vara i.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!