Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En gång - och så brottsling för alltid

ANDERS ROSLUND,
BÖRGE HELLSTRÖM
Odjuret
Piratförlaget

Anders Roslund och Börge Hellström, skriver i par.
FOTO: FREDRIK HJERLING

Anders Roslund och Börge Hellström, skriver i par. FOTO: FREDRIK HJERLING

Foto:

Kultur och Nöje2004-04-08 06:00

en ny bok
Några frågor som ofta tas upp i dagens kriminallitteratur är hämndens och ondskans natur. Vissa relativiserar ondskan, ser den enbart som en produkt av omständigheter, medfödda eller samhälleliga. Hämndtemat är mycket vanligt, i amerikanska filmer blir det nästan till dödsstraff-propaganda. Öga för öga, tand för tand, ondskan förtjänar besk medicin, vedergällning är en söt dryck som ska intagas långsamt.
Dessa teman samt mobbhopens dynamik är huvudtrådar i debutromanen Odjuret skriven av Anders Roslund (journalist) och Börge Hellström (kriminalvårdsdebattör och en av grundarna av KRIS - kriminellas revansch i samhället). Man skildrar det värsta brott som tänkas kan. Nämligen pedofiliövergrepp med påföljande mord. En pedofil och seriemördare begår flera dåd men åker till sist fast. Vård förslår inte långt och till sist rymmer han och begår genast ett nytt övergrepp och mord på en flicka. Man kan påpeka att beskrivningarna av övergreppen verkligen är vidriga och skakande, inget för känsliga. Den här boken skildrar den mördade flickans fars reaktioner och de händelser hans agerande leder till.
Man märker att författarna innehar en hel del sakkunskap, framförallt om fängelsemiljöer. Och ämnet hade kunnat vara intressant om det tagits till vara fullt ut. Men jag blir lite förvirrad efter läsningen. Vad vill de egentligen säga? Att somliga är bortom räddning? Att hämnd kan vara motiverad i vissa fall? Att omständigheter och slumpen kan leda till orättfärdiga brott?
Jag tycker att det spretar lite i intrigen. Möjligen är det just det som är deras poäng; att det är svåra frågor, att det inte finns några färdiga svar, att hämnd och brott har en inneboende dynamik som gör att det inte går att styra även om vi skulle tro det. Men ändå, någon sorts riktning hade varit på sin plats, ämnet skriker efter något slags ståndpunkt. Man ställer en mängd frågor utan att ens ge en antydan om svar. Alltså, välskrivet men väl vagt. Patrik Selsfors
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!