Det vore lätt att se Icíar Bollaíns film som en metafilm och en film om multinationella företag och deras svek mot människor. Men då har man missat filmens huvudhistoria som är den mänskliga naturen. Hyckleri, utnyttjande, förändringsbenägenhet och hur olika personer hanterar kriser. Filmen så kallade tagline, underrubriken, är ’many want to change the world, few want to change themselves’ fångar filmens essens i en mening.
Ett filmteam har tagit sig till Bolivia för att spela in en film om Columbus och hans förslavning av indianer vid anländning till den nya världen. Idealisten och regissören Sébastian är mån om att skapa en autentisk film om två präster som gick emot sitt spanska rike och försvarade indianerna. Producenten Costa är inte lika röd i hjärtat och proklamerar glatt hur billiga statister är i Bolivia. Samtidigt blir indianerna som är skådespelare och statister i deras filmer involverade i vattenkriget som pågår i landet. Ett multinationellt företag har ingått avtal med regeringen och vattenpriserna ska ökas 300 procent.
Så samtidigt som de spelar in en film om förtryck mot indianer 800 år tidigare så lever de egentligen i liknande verklighet själva. Den parallellen är smärtsamt tydlig utan att finnas med i dialogen.
”Till och med regnet” är en extremt väl sammansatt film. Den både berör djupt och har accelererande spänning som kulminerar i slutet. En del har ifrågasatt karaktären Costas förändring från girig buffel till en samvetsgrann man. Det är med små nyanser som regissören visar förändringen. På vägen till förvandlingen sker små, små incidenter som öppnar ögonen för producenten. Människors sanna natur visas när den sätts på prov. Det krävs en stor människa att lära sig av sina upplevelser och det har Icíar Bollaín fångat ohyggligt. Filmen målar heller inte de utländska filmarna som hjältar och det är inte den vite mannen som räddar indianerna enkom. ”Till och med regnet” har så många bottnar, så många detaljer och en bred gråskala. Den tar helt klart ställning men inte enbart för förtryckta människor utan mot koloniseringen som pågått sedan urminnes tider men viktigast av allt, som pågår än.
Skådespeleriet är enormt. Till en början är det Gael Garcia Bernal som lyser upp duken med sin naiva idealism och Juan Carlos Aduviri med sin karismatiske ledargestalt. Ju längre filmen går och ju mer Costa påverkas av den verklighet han är fast i desto mer plats tar Luis Tosars komplexa skådespel.
”Till och med regnet” är en fulländad kombination av hjärta, politik, spänning, slående manus av Paul Laverty och mänsklighet både i sin fulaste och vackraste form.