Herrejisses att Mando Diaos skiva Infruset är bra. Den låter precis lika vackert live under en orolig himmel i Norrköping. Herrar Norén och Dixgård sätter stämsången som om de inte gjort annat i livet. Men oj va tradigt det blir. Bråvallas näst största scen. Väldigt bra publik tillströmning. Jag vill ha mer. Jag vill ha eldar. Jag vill ha dynamit. Jag vill känna Borlänges finests frenesi. Jag vet att de kan köra över allt och alla.
Men Fröding-tolkningarna lyfter aldrig. Det är så otroligt mycket själ och hjärta i varenda ord, i varenda textrad. Men det hjälper inte.
Strövtåg i hembygden är löjligt fin. Jag blundar och vaggar min festivalstela kropp, så också övriga publiken.
Snigelns Visa tillägnas ikväll av Kung Norén till alla som snart ska dö. Jag känner mig träffad. Den låten är för mig.
Men. MEN.. Så avslutas setet med den där dynamiten. "Dance With Somebody" fullkomligt briserar från scenen. Publiken får marken att skaka och allsången skingrar mörka moln. Så vill vi ha det. Så ska det vara.
En explosion gör ingen spelning. Det är vackert. Det är hjärta och själ.
Men det är inte särskilt bra.