● Efter 25-års äktenskap vill Emily skilja sig från Cal. Hon kan inte ge någon ordentlig orsak och liknar sina känslor vid gubbars medelålderskris.
Cal lämnas deprimerad och hänger på en bar hela sin lediga tid utan att uppnå någonting. På baren berättar han för alla som har öron om hur hans fru legat med en kollega. Playern Jacob tröttnar på historierna och bestämmer sig för att lära Cal ett och annat.
I Jacobs skepnad kommer Ryan Gosling med sina italienska skor, sina dyra kostymer, slickat hår och berättar för medelålders Cal att han behöver ligga med fler kvinnor. Cal förvandlas och ja, får mer kvinnor. Att som innan dess bara ha upplevt en kvinna var inte okej.
Crazy, Stupid, Love bygger mycket på skådespelarnas charm och blir uthärdligt mest på grund av det. Filmens story är någon form av engagerande moralkaka om kärnfamiljen. Steve Carell behöver inte längre mantal oerfaren, hjälplös, medelålders, vit man. Likväl fortsätter han på den banan. Julianne Moore har getts en ovanligt karaktärsblek roll. Emma Stone ska på något sätt axla rollen som en ganska ordinär och tråkig tjej, vem köper det?
Ryan Gosling är delvis bra, men han behöver satsa på roller med substans, sådana som Lars And The Real Girl.
Han har helt klart talang och kan inte ägna hela sin karriär åt att vara charmör. På grund av att dessa skådespelare ändå har något extra så håller det.
Det känns nästan som att Glenn Ficarra har förlitat sig lite för mycket på det, och lite för lite på innehållet. Kanske saknas innehållet och skådespelarna är på lite fel plats.