En av Astrid Lindgrens allra mest populära figurer - som sommarteater mitt i Norrköping. Det är som bäddat för succé alldeles oavsett om det regnar eller inte. Den spelas ju tryggt under tak i Värmekyrkan.
Här bjuds på berättelserna om hur Ida får tyfis, hur Lina får hjälp med sin tandvärk, frieriet som sprack, auktionen i Backhorva och hur Emil fastnade med huvudet i soppskålen.
Soppskålsepisoden är en klassiker. I den märks verkligen att Astrid Lindgren är en dialogernas mästare som kunde skriva humor för både stora och små. Hon tecknar Emils pappa Anton som dumsnål och Emil är förstås rapp i käften när folk skrattar åt honom hos doktorn. Historien blir bra gestaltad i Värmekyrkan och slutar i en härlig skräll.
Till höjdpunkterna hör också humor av mer fysisk art - slagsmålet med rallarsvingar och bonnfylla i Backhorva. En annan höjdare är Pigan Lina, en tacksam roll med skojiga repliker som får Louice Ottosson att framstå som en smålandsfödd komedienn.
Ensemblen är stor och maffig med totalt fjorton personer, vilket ger tryck i sångnumren. Yngst av alla är "lilla Ida", Ebba Kostmann, som bara är fem år men charmar alla när hon klämmer i i sångerna.
Produktionen är ett samarbete mellan amatörer, proffs och semi-proffs - som tillsammans gör en munter föreställning med ett smittande gott humör. Det räcker långt så.
En liten invändning är att föreställningen kanske greppar över för många hyss och händelser i Katthult. I exempelvis fallet med Linas tandvärk går poängen lite förlorad eftersom just den ska vara en utdragen historia och bygger på att att alla möjliga och omöjliga metoder prövas för att få ut den eländiga tanden.
Men samtidigt är det imponerande hur prydligt berättelsen vävs ihop till en lagom lång föreställning. Berättarrösten och Lennart Mobergs uppdragna fondmålningarna hänvisar också på ett fint sätt till bokens värld. Sedan bjuds förstås många sångfavoriter som Opp och ner, Du käre lille snickarbo, Fattig bonddräng och Idas sommarvisa.