Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

En dröm för gamla Hollywoodfantaster

Den australiske regissören Baz Luhrmann har haft en vana att göra filmer på sitt speciella sätt. Starka bilder, mycket färger, ett stort problem i bakgrunden och en svåruppnåelig kärlek i förgrunden. I princip har det känts som "Romeo och Julia" i olika epoker och miljöer. Lyckligtvis skiljer sig "Australia" på ett par essentiella punkter även om den utan tvekan är en film signerad Luhrmann.

Foto: James Fisher

Kultur och Nöje2008-12-31 03:00
Setareh Yousefi
"Australia" är som den sanna drömmen för gamla Hollywoods filmmakare. Det som tekniken inte tillät filmare från 30-50-talet har Luhrmann tagit fasta på och multiplicerat med tio. Sagolika vyer, slående solnedgångar, ljussättning utanför verklighetens ramar och explosiva specialeffekter. För alla som tycker om gammal film har "Australia" något att erbjuda. Det börjar sedvanligt med humor, ett signum för Baz Luhrmann. Spelet mellan det manliga och det kvinnliga är som direkt hämtad ur en 40-talsfilm, utan den kvicka dialogen ska tilläggas. Filmen är till och med något lovande innan första timmen har gått. På sätt och vis påminner den om "Afrikas drottning". Men Hugh Jackman och Nicole Kidman är inte Humphrey Bogart och Katherine Hepburn. Och där "Afrikas drottning" fann ett djup och emotionell förstärkning är "Australia" istället en lek som bara blir större och större. Lager av action, romantik, krig, separation och massvis med annat läggs till. Gudskelov har Luhrmann avstått att låta kärlekshistorien ta över helt. För den som känner Luhrmanns filmer hade det inte varit omöjligt. Den mest gripande historien blir istället mellan Nicole Kidmans Sarah Ashley och den lille halvaboriginske pojken Nullah som spelas av Brandon Walters. Delvis kan man tycka att "Australia" försöker för mycket att vara allt möjligt. Nästan tre timmar film innehåller alla genrer och vinklingar under solen. Och de som jämför den med "Borta med vinden" glömmer det flyt som fanns i den filmen, och som saknas i "Australia". Men det är våra egna förväntningar som avgör hur filmen fungerar. Som old Hollywood-pastisch fungerar den utmärkt. Luhrmann skapar en mysig känsla likt den det går att få när man ser just gamla filmer. Och som storslagen matiné där män är män och kvinnor är kvinnor fungerar den också förvånansvärt bra. För alla dessa ambitioner har Luhrmann hittat precis rätt med Hugh Jackman. Han är perfekt som den råbarkade hjälten som innerst inne är mer godhjärtad än någon annan. Hans karaktär är en återgång till en tid då människor på film kunde vara sagolikt storslagna och uppfyllde alla krav på upphetsning som fanns. Jackman lyckas göra rollen trovärdig istället för den parodi på Tarzan som den hade kunnat bli. Brandon Walters charm och karisma är en annan faktor som gör filmen. Visst, man kan tycka att Luhrmann klämt in lite väl mycket när han dessutom vill ge upprättelse åt de misshandlade aboriginerna men det känns ändå okej, och behjärtansvärt att regissören i alla fall försöker. Det är inte svårt att hitta brister i "Australia" om man försöker eller har andra förväntningar på filmen än underhållningsvärdet. Som bioupplevelse och en hyllning till den gamla filmvärlden är den förträfflig. En stor eloge också till Mandy Walker för fotot, det är rörande konst på duken.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje