En doldis från stan träder fram
Kristinaplatsen 8. Interiör. Där bodde John Ivar Berg och just nu visar Konstmuseet vem han var. Anpassat i tiden till en bok om konstnären som just kommer ut, skriven av professor Teddy Brunius.
Svart rörelse no2. Från 1950 och visar släktskap med det som utmärkte gruppen 1947 års män.
Foto:
Han studerade i Stockholm hos Otte Sköld, det blev Konstakademien och efter kriget lockade utlandet, först skola i Köpenhamn där han mötte det moderna. Richard Mortensen och Ejler Bille nämns som inspiratörer, betydelsefull lärare blev Vilhelm Lundström. En kreativ period på Bornholm följdes av Paris där han fick också kontakt med Cobra-gruppens expressiva stil men vi kan se hur hans vägar har korsats av både Carlsund och GAN och bestämt hela gruppen av 1947 års män.
Teddy Brunius menar också att Konstmuseet i Norrköping med sin chef Aron Borelius, sin kritiker Nils Lindgren, Chamberts bilder och möbler, de tidigare nämnda konstnärerna verksamma i Norrköping, kom att styra och ge förutsättningar för en konstintresserad ung man. Vi vet ju att Norrköping varit viktig för den moderna konsten.
På 50-talet tog sig Berg till Paris och kom med i Groupe Espace och blev mer fri eller som det heter informell i sin teckenkonst. Ett av hans verk visades på utställningen Réalités Nouvelles salong, en samling av nordiska konstnärer som i Paris tog sig an den konkreta konsten.
I Norrköping kan vi se en tio meter lång ljusskärm i glas vid Folkets hus och Berg utförde flera offentliga utsmyckningar i landet.
Ett 30-tal av hans konkreta verk visas på utställningen, målningar med spänst, uppdriven rytm och djärva för att inte säga fräcka färger. Den lilla interiören Kristinaplatsen som är utförd 1932 är emellertid ett typiskt skolarbete, men förstås av speciellt intresse för oss norrköpingsbor.
Så går det att följa Bergs utveckling och inlevelse i l"art concrete, hur han går mot nya områden, låter de geometriska formerna bli mjukare, det balanseras och vägs, färgen tonar ner eller framhäver, ytor spelar mot varandra, det ser ofta snillrikt ut, de mest sammansatta funktioner kan man tro, former smälter samman till något som rör sig, är vackert och upplyftande att se på, harmoniska objekt kan man säkert tala om.
En bild visar skissförslag till väggmålning i en restaurang, den blev aldrig utförd, andra har vi faktiskt sett. John Ivar Berg var viktig den här tiden, produktiv, uppenbart hängiven och inspirerad.
Alla verk har samlats in från privata ägare.
John Ivar Berg dog senaste december. 50-talet var hans största decennium, nu praktiskt taget bortglömd i konstvärlden, men innan han avled fick han veta att det skulle komma ut en bok om honom.
Teddy Brunius skriver i sin bok om den här konstriktiningen: "en föreställningsbild som får konkret gestalt när den blir målad".
Så enkelt förklarande. Berg lade pussel och ger oss viktiga bitar till den här tidens konsthistoria.
Så jobbar vi med nyheter