En debatt i vår tid
Brittmarie Engdahl
Foto:
Det som fick mig intresserad, nåja, i alla fall informerad om att det var nåt på gång, var en stabil ledarskribent som tyckte att det här var kul och uppiggande för det är så sällan det blir debatt om kultur och litteraturkritik. ?Alldeles alldeles underbart? citerade hon den kända prinsessan.
Så skulle man titta efter vad det handlade om men då kom annat emellan och så tänkte man att det är nog över alltihop och förresten gällde stormen som oftast vattenglaset Stockholms innevärld, men i och för sig kan ju det också vara kul.
Nåväl, det blev inte så, allt gick mig förbi. Så hörde jag att det varit tv-debatt där deltagarna pucklade på varandra med de värstaste invektiv och de grövsta sluggermetoder. Det framgick att en del av kritiken handlar om rakade armhålor (hos Ranelid) och bruk av läppglans - vilket han dessutom indignerat tillbakavisade, och deltagarna verkade väl medvetna om sitt underhållningsvärde. Utom då Ranelid som fortfarande tror att alltihop på allvar handlar om kultur, i alla fall om litteratur.
Drar åt looserhållet.
Det låter underhållande men förskräcka över min egen reaktion. Jag håller på Ranelid! Varför i himmelens namn? Visst tycker jag att han är gullig i all sin egocentricitet, (som inte kommer upp i Skugges?) men är det så enkelt? Jag tycker inte att Linda Skugge är ett dugg gullig, jag uppfattar henne som oärlig, hon kan naturligtvis föra pennan, men skriver helst om sådant hon föraktar och kan nog sälja sin närmaste för en bra formulering. Och som dom här unga flickorna hackar på Ranelids erotiska skildringar! Vilken tur att deras stränga ögon inte la hinder i vägen för Bellman, Fröding, Atterbom, schejk Nefzaoui eller Miller. Nuförtiden ska leden ha en särskild rättning.
Kanske avundas jag Skugge hennes ungdoms självsäkerhet? Och tar parti för den här romantiske gamle författaren istället!
Nej, men jag vill inte ha de där misstankarna om att man ?arrangerar? något som man vet kvällstidningar och tv kommer kalla kulturdebatt. Låt säga att ingen bryr sig om mig på ett tag och att det är just omtalandet jag lever av. Då väljer jag ut någon som redan är berömd och sticker ut hakan, en författare som redan fått stryk, och bankar på ännu mer. Så rullar allt igång.
Så är det förstås inte. Och kanske ändå, i bakvattnet av allt vulgärt och spektakulärt och grällt kanske det skulle gå att hitta texter till exempel om hur man ska hålla ögat på litteraturen, om vad som ges ut, om hur en poppis deckarförfattare kan blåsa upp ett seriöst förlag, en mindre seriös författare kan få ett mindre seriöst förlag att blomstra som aldrig förr. Har det med litteratur att göra? All debatt är bra i alla fall. Kanske har det skrivits något klokt redan, jag ska bara...
Så jobbar vi med nyheter