En av årets bästa filmer
Vad stod våra fäders fanor för? Med fasaväckande realism, melankoli och satir funderar Clint Eastwood över frågan i sin nya film.
Ämnet är väl viktigast för länder med direkt erfarenhet av krig, men filmens mänskliga djup, lättfattlighet och finess i bildberättandet låter den egentligen tala till alla som vill reflektera över saken. Den är minst lika högklassig som Mystic River och Million Dollar Baby, i viss mån ännu bättre.
Marinkåristerna och tre av deras kamrater reste år 1944 amerikanska flaggan på ett berg på ön Iwo Jima som de erövrat från japanerna. Flaggan restes två gånger, andra gången för att fotograferas. Fotot blev snabbt en känd symbol för fosterlandskärlek, segervilja och vapenbrödraskap och kåristerna mer eller mindre beordrades ut på PR-turné.
Dess syfte var att få folk att köpa krigsobligationer och därmed finansiera fortsatt krig. Ett mediaspektakel i stark kontrast till den enkla segerglädje som den första flaggresningen skapade på ön.
Ingen av de tre stred på Iwo Jima. En av dem, en sjukvårdare, säger ödmjukt att de verkliga hjältarna dog på ön. Åskådaren har all anledning att tro honom. En annan känner djupt självförakt, kritiserar öppet alltihop och alkoholiseras. Den tredje låter sig roas och tror på jobberbjudanden och annat som månadens kändis ur folkdjupet får höra. I nutiden fungerar sjukvårdarens son som en sorts intervjuare eller biktfar för de åldrade krigsveteranerna som lever lemlästade eller med intensiva mardrömmar om slagfältets våld.
Ständiga växlingar mellan Iwo Jima, turnén och nutid låter de olika händelserna förklara och kommentera varandra. Det blir en spänningsfylld omväxling mellan krigsscener med stark upplevelseeffekt, ironiska bilder av politiskt styrd mediacirkus och sorgtyngda, svärtade bilder av samtal om vad fotot av fanan och stridserfarenheterna betydde för soldaterna. Osjälviska hjältar glöms bort, andra får slumpmässigt hjältes namn och långt senare får de i ensamhet bry sitt huvud över vad deras strids- och offervilja betydde och hur det kan rättfärdigas.
Eastwood använder med stor skicklighet omkastad tidsföljd (Citizen Kane!), hårt hållna duktiga aktörer, ett rikt manus, en begåvad fotograf, flera bildstilar och lysande digital teknik för att genomföra sin ambitiösa film. Den sätter ärlighet och maktkritik framför falsk sentimentalitet och flåsig patriotism och fängslar starkt. En av årets bästa filmer.
Film
FLAGS OF OUR FATHERS
Filmstaden
Filmstaden
Så jobbar vi med nyheter