En av årets bästa filmer
TRILOGI: TÅRARNAS ÄNGSandrew
Foto:
nytt på video
Namnet Eleni lär vara besläktat med Hellas (Grekland på grekiska), och det hon upplever är i mycket detsamma som hela landet upplever mellan 1919 och 1949: landsflykt, diktatur, andra världskriget, inbördeskrig, emigration och fiendskap som sliter banden människor emellan. Theo Angelopoulos film om hennes liv berättar om kärlek, sorg och död, familjekonflikter, hemlöshet och krigsår. Men Angelopoulos är en mästerlig filmberättare, som Wong Kar-Wai, Fellini, Tarkovskij och Bergman, och i hans händer höjs melodramens grundingredienser till gripande tragik. Helt enkelt en av årets största sevärdheter.
En finess i filmen är att sjukdom, död, krig, politisk förföljelse och återkommande översvämningar inte visas i bild. Någon berättar om det men det vi ser är sånt som händer före och efter, samtal och umgänge i vardag och fest. Men dramatiken som har inträffat kastar en tung skugga över människors livsvillkor och livssyn. Historiens gång är en stark kraft som, lika mycket som styvdotterns förbjudna kärlek till sin fosterbror, mäktigt förändrar den enskildes liv.
Med sin lysande förmåga som berättare, personinstruktör och landskapsmålare berättar Angelopoulos fängslande, melankoliskt och strikt bildskönt om hur politik och passion formar Elenis liv. Vi som sett Biodlaren eller Odysseus blick känner hans sorgsna berättelser om allvarliga ofta konstnärligt lagda män, och om den grekiska kommunismens nederlag, om mänsklig sorg, ångest och ensamhet.
Han gör stora miljötablåer som visas i långa obrutna kameraåkningar till mollstämd folkmusik i symfonisk dräkt. Skådespelarna agerar strikt, lite poserande och ses nästan aldrig i närbild.
Allt hålls på avstånd och vi tvingas leva oss in i händelserna. Den som vågar sig på en Angelopoulos får minnen för livet. Förhoppningsvis får han möjlighet att göra de två följande filmerna om Elenis liv.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!