En asocial krönika
Härmed vill jag meddela våra lokala makthavare att jag gärna vill ha 64 000 i månaden utan att göra något. Jag är ju pensionär och har gjort mitt.
Ett vanligt förekommande handtag krönikören skulle kunna tänka sig att utföra - för rätt ersättning förstås. Foto: Niclas Sandberg/arkiv
Foto:
Det är en regel i vårt samhälle att de som gör minst får mest. Och tvärtom. De som gör de tyngsta och viktigaste jobben i barnomsorg, äldrevård, sjukvård och skola har minst betalt. Lite mer har de som jobbar i fabrik eller bygger hus och vägar, men deras löner är ändå låga jämfört med dom som gör ingenting eller bara låtsas.
Ja, ni har väl sett dom i tidningen, de som "tar första spadtaget". Det är politiker och andra höjdare. Man har stjälpt upp en sandhög på den plats där något ska byggas och sen kallat på pressen. Dan därpå kan vi se en rad låtsasarbetare och läsa att bygget är påbörjat.
En tanke dyker upp i mitt asociala huvud. Tänk om låtsasarbetarna på bilden är låtsasarbetare på riktigt! Vad gör de när de lämnat ifrån sej spaden och skyddshjälmen? Går de tillbaka till sina kontor och låtsas uträtta något där också? Låtsas arbeta för välfärd och jämställdhet och sånt?
Åsikter har de. Jämställdhet betyder att det ska vara lika många kvinnor som män i styrelser. Sånt kan några av dom tänka sej att "arbeta" för. I stället för att ordna det enda viktiga - ta bort löneskillnaderna mellan könen - vilket skulle vara lätt om politiker satte igång att arbeta.
Ju högre upp man klättrat och ju mer man har i månadslön, desto mindre betydelse tycks man ha för sina medmänniskor. Vad skulle t ex hända om en landstingsdirektör försvann? Skulle skolbarnen gå hungriga för att han inte lagat mat åt dom? Skulle de gamla få liggsår för att han inte vänt på dom? Skulle toaletterna börja lukta för att han inte städat dom? Nej, ingenting skulle hända. Utom att vi fått råd att anställas sex nyttiga arbetare för den lön vi sparat in.
För att nu vara riktigt asocial skulle jag också vilja visa min förvåning över att Sverigedemokraterna har svårt att få hyra lokal i Norrköping. De som äger lokalerna vill begränsa yttrandefriheten. Men i en demokrati ska inga ägare styra. Och åsikter ska bemötas i öppen debatt.
Jag ogillar Sverigedemokraterna främst för att de är borgerliga. Om ni tittar närmare på dom hittar ni ett parti vars program kunde vara skrivet av Fredrik Reinfeldts regering. Sänkta arbetsgivaravgifter. Avdrag för hushållsnära tjänster. Valfrihet inom barnomsorgen. Sänkta inkomstskatter. Göra det enkelt och lönsamt att starta företag. Öka valfriheten för äldreomsorg och hemtjänst. Sälja ut allmännyttan.
Varför ogillar då de andra borgerliga partierna sd? Jo, för att sd vill begränsa invandringen, medan regeringspartiets uppdragsgivare - storkapitalet - vill öka invandringen för att splittra folket och få fler arbetslösa att pressa lönerna med.
Vad vi andra tycker frågas det inte efter, lika lite här som annars. Jag vill påstå att det finns ett stort intresse för invandringspolitiken ute bland vanliga svenskar. Det är här sverigedemokraterna kan fiska i grumligt vatten.
Nu är folket splittrat och lättstyrt tills vi alla tar upp invandrarfrågan till diskussion, infödda och invandrare tillsammans! I en demokrati kan man inte vilja kasta ut en tiondel av befolkningen. I stället måste vi diskutera varför Sverige var ett välfärdsland värt att flytta till. Men de som nu styr Sverige vill inte höra talas om den välfärd de håller på att bryta ner och som vi - både infödda och nya svenskar - tillsammans måste försvara.
Gör vi inte det kommer sverigedemokraterna att gå fram stort i nästa val.
Men - det var ju asociala lönekrav jag skulle tala om. Jag ville ha 64 000 för att göra ingenting. Jag kan också tänka mej 100 000. Men då måste jag väl låtsas göra något, och det har jag ju gott om tid till. Kära makthavare, för mej är båda summorna lika svindlande. Ni kan välja vilken ni vill. Sätt in stålarna på mitt pkonto 35 75 06 - 5.
Så jobbar vi med nyheter