Eleverna bråkar, lärarna tiger, skolledningen är likgiltig - Mats Wahl söker ett svar
Mats Wahl Den vilda drömmen Brombergs
Foto:
En ny bok
Mats Wahl är en produktiv och prisbelönt författare. Han bjuds in till skolor för att stimulera eleverna till läsning, men ibland hoppas man på mer av hans medverkan. Det finns goda skolor, halvdåliga skolor och skolor i kris. I den här boken ger han en skrämmande skildring av två skolor i yttersta kris.
Fram till för tjugo år sedan var jag själv anlitad för författarbesök i svenska skolor. Jag fick se en del av det som Mats Wahl berättar om. Jag tröttnade och la av med skolbesöken. Mats Wahl har andra kvaliteter. Han har själv arton år som lärare bakom sig. Han arbetar lugnt och logiskt på ett sätt som väcker beundran.
Han börjar med att begära in mail från alla som arbetar på skolan han ska besöka. Vad fungerar bra? Vad är bekymmersamt? Han får genast veta att där finns våldsamt stökiga och direkt farliga elever.
All utbildning måste börja med alfabetisering. Skolans trettonåringar kan inte läsa en enkel skönlitterär text på egen hand. Men här är det tydligen inte bara läsinlärning skolan vill ha hjälp med. Mats Wahl åtar sig tre dagar. Han ska hinna möta skolans alla högstadieelever och dessutom hålla ett seminarium med hela personalen.
Med eleverna talar han om sig själv och sina böcker. Småningom får han eleverna att tala om sånt som de annars aldrig talar om. Det förtryck som finns i klassrummen. Att flickor sällan yttrar sig där men ofta tilltalas med könsord och ibland hotas med våldtäkt. Han lyckas också få skolans vuxna att tala med varann, t ex om sin känsla av att vara svikna av skolledningen.
Rektor är rädd att skolan ska få dåligt rykte, därför anmäler han inte våldsamma tillbud, vilket han ska göra enligt lag. Ingen skolledare är närvarande vid författarens möte med grupperna.
Den bild som växer fram av skolan är beklämmande. Elever slår, knuffar och sparkar varann. En del elever går sällan på lektioner. I stället drar de runt i korridorer. Det händer att de sliter upp en klassrumsdörr och tränger in och släpar med en elev som de misshandlar i korridoren. Personal vågar inte gå emellan. Läraren blir rädd när en elev ropar: Jag ska döda dej!
Elever kommer för sent och visar ett demonstrativt ointresse för undervisningen. Det är regel att ha ytterkläderna på i klassrummet. Man kastar sig framstupa över bänkskivan och tycks sova. Fniss, viskningar, gäspningar. Bara töntar bryr sig om undervisningen. Elever använder skolan som en arena där de kan spela upp egna roller som hela klassen förväntas bry sig om. Elever som är minst lämpade att utöva ledarskap skaffar sig inflytande. De nya hierarkierna bygger inte på att man ska lära sig något utan på infantila maktdrömmar.
Elever har kissat i lampkuporna och sedan skruvat upp dem fulla av kiss. Elever har tagit över vissa utrymmen i skolan för att bråka och spela skrällig musik, utrymmen som skolan därmed tvingats upplåta åt den kommersiella ungdomskulturen.
Skolverket har nyligen inspekterat skolan. I dess rapport står det att "skolan ej fullt ut lyckats skapa en miljö" Mats Wahl kallar Skolverkats tjänstemän för språkets krympare och stympare. Det är inte dessa som kan hjälpa skolor i kris.
Mats Wahl gör något som de flesta av oss aldrig kommer oss för med: han söker efter missförhållandenas dolda budskap. Vad menar de som gång på gång utlöser brandlarmet eller rentav tänder på skolan? Vad betyder elevernas bråk och lärarnas tigande? Och skolledningens likgiltighet?
Han hittar rop på hjälp: I den här skolan förekommer endast undantagsvis ordnad undervisning. Vi som är elever går en katastrofal framtid till mötes. I den här skolan håller ett stort antal lärare på att bli utbrända. Kom hit och hjälp dem. Den här skolan har under lång tid övergivits av sina ledare. Elever är vad vi gör dem till. Javisst, men hur ska lärare kunna hantera det som mer är ett samhällsproblem än ett skolproblem? Om vi börjar prata om hur eländigt det är kommer vi inte att orka fortsätta.
Genom att bråkstakarna skuldbeläggs kan alla - från ministern och neråt - känna sig befriade från skuld.
Det man inte talar om på departementet finns inte. ("ej fullt ut lyckats skapa en miljö") Det är inte ministern som far illa. Men han har det yttersta ansvaret, säger Mats Wahl.
Som i de skolor Mats Wahl beskriver - så är det i kanske fem procent av våra högstadieskolor och gymnasier. Om detta borde man forska, säger författaren.
Man borde söka sig fram till de fem procent skolenheter där elever och presonal har det sämst. Forskargruppen bör inte rekryteras från Skolverket eller Myndigheten för skolans utveckling. Anställ forskare från Norge, Danmark och Finland för att leta fram de mest hjälpbehövande skolorna i Sverige!
Myndigheterna blundar. Enligt skollagen ska undervisningen i landets skolor vara likvärdig. I alltför många är den mindervärdig.
Läs den här boken, Ibrahim Baylan! Och läs även det brev som Mats Wahl skickade till justitieminister Thomas Bodström. Det finns på www.storyland.se.
Så jobbar vi med nyheter