Eget inre rum
INGER GRANBERG Det innersta rummet Eriksson & Lindgren
ungas bokhörna
Den här berättelsen handlar om tolvåriga Klara som har en pappa som dricker och en mamma som "inte fattar nå"nting". Pappan dör till slut en självvald död. Detta är den dramatiska inledningen till berättelsen, och så värst mycket mer dramatik blir det egentligen inte. Klara och hennes mamma har det förstås jobbigt, och boken fortsätter med att beskriva deras olika förhållningssätt till den situation de har hamnat i. Men det är svårt att bli riktigt engagerad.
Att pappan har begått självmord tycks vara mer pinsamt än tragiskt. Varken mamma eller Klara verkar sörja på allvar, utan de har bara hamnat i något slags utanförskap.
Både språk och känsloläge känns tillrättalagt. Språket är enkelt så att läsarna ska förstå, men jag får en känsla av att författaren underskattar sin läsekrets. Även personerna är enkla och utslätade som en sorts statister i Klaras livsdrama.
Det bästa med boken är beskrivningen av Klara och de tankar och reflektioner hon har, t ex att varje människa har ett eget, inre rum: "Egentligen är man nog ensam hela livet innerst inne", skriver hon i sin "änglabok".
Berättelsen avslutas på ett lite tillrättalagt sätt. Författaren skapar ett slut som kanske vore önskvärt för lilla Klara, men det känns påklistrat och föga trovärdigt.
Som tröstbok för de barn och ungdomar som har en förälder som dricker, eller som upplevt ett tragiskt dödsfall i familjen fungerar den här boken bra, men söker man en givande litterär upplevelse bör man välja något annat.
Så jobbar vi med nyheter